Storvilt
Amerikanskt snöfår
Ovis dalli
- Grupp
- Storvilt
- Storleksklass
- Mellan (10–70 kg)
- Familj
- Bovidae
Utbredning
- Nordamerika
- Arktis
Biotop
- Berg och fjäll
Utbredning
Länder arten finns i
2 länder
- Kanada
- USA
Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database — läst 2026-08-05
Kapitel 01
Översikt
Amerikanskt snöfår eller vitt snöfår (Ovis dalli), är ett vildfår från nordvästra Nordamerika, uppkallat efter den amerikanske naturforskaren William Healey Dall. Det lever i de subarktiska och arktiska bergen i Alaska, Yukon, Mackenziebergen i västra Northwest Territories och i centrala och norra British Columbia, där torr alpin tundra och ängar ligger intill branta, sönderbrutna partier — bete och flyktterräng på samma ställe. Dess närmaste släktingar är tjockhornsfåret och sibiriskt snöfår. Den vita nominatformen, O. d. dalli, är det som på engelska kallas Dall sheep i egentlig mening; det mörka stonefåret, O. d. stonei, lever i södra Yukon och norra British Columbia. Färgerna övergår i varandra, och de mellanfärgade fanninfår som en gång räknades som en egen underart är blandningar med huvudsakligen vitt ursprung. Snöfåren är lätta att få syn på längs Seward Highway söder om Anchorage, i Denali nationalpark och vid Sheep Mountain i Kluane.
Kapitel 02
Artkännedom
Ett får med en mankhöjd på omkring 0,9 m, smutsvitt hos den vita formen och gråbrunt med svart buk och bakben hos stonefåret. Pälsen består av en fin ullig underpäls under styva, långa och ihåliga täckhår och kan på vintern bli över 5 cm tjock. Fullvuxna baggar väger oftast 70 till 80 kg och tackor 45 till 50 kg; under en hård vinter kan vuxna djur förlora upp till 16 procent av kroppsvikten och lamm och fjolårsdjur så mycket som 40 procent. Båda könen får horn från ungefär två månaders ålder. Tackorna behåller små, smala horn, och unga baggar liknar tackor tills de är omkring tre år, då hornen börjar växa betydligt snabbare till en vuxen baggs grova, krökta horn. Hornen växer från vår till tidig höst och står still på vintern, vilket ger årsringar som kan användas för att åldersbestämma djuret. De blir 12 till 16 år gamla.
Kapitel 03
Beteende
Baggar och tackor håller sällan ihop utanför brunsten, som pågår från mitten av november till mitten av december. Baggarna betar i de bästa områdena större delen av året och kan använda upp till sex säsongsområden, medan tackor med lamm, som föds i maj, väljer branta, steniga sluttningar nära flyktterräng. På sommaren är födan varierad och riklig; på vintern är den begränsad till vad som finns på snöfri mark — frusna gräs, starr, lavar och mossor — och på våren vandrar fåren långt för att nå saltslickar. Rangordningen mellan baggarna avgörs genom att de tar sats och drämmer ihop huvud mot huvud, tillsammans med sparkar, skenanfall och dominansbestigningar, och sammanstötningarna mellan baggar med lika stora horn blir hårdare när brunsten närmar sig. Striderna handlar om rang snarare än om tackorna. Varg, prärievarg, svartbjörn och grizzly är de främsta rovdjuren, och kungsörn tar lamm; snöfår har setts stånga vargar utför stup.
Kapitel 04
Jakten
Iñupiat har jagat snöfår åtminstone sedan 1500-talet, för de varma skinnen och för köttet, särskilt när det är ont om caribou — till fots på sommaren och med hundspann på vintern. När caribouhjordarna rasade på 1940-talet blev fåren ett viktigt byte; med stora caribouhjordar sedan 1990-talet är självhushållsjakten mindre, men fåren är fortfarande viktiga när caribouns vandringsleder ändras. I vissa samhällen i Brooks Range jagas fåren för självhushåll på vintern, när snöskotern gör det lättare att nå djuren och få hem köttet, och reglerna för självhushållsjakt tillåter ofta alla kön och åldrar. Alaska Department of Fish and Game kallar köttet utmärkt, men djuren är små och köttet svårt att bära ut ur fjällen, så sportjakten på får lockar härdiga jägare som söker fjällupplevelsen mer än maten. Fritidsjakten är begränsad till fullvuxna baggar i augusti och september, och där sportjakt är tillåten i Alaskas national preserves måste baggen ha fullt krökta horn eller mer, ha båda hornspetsarna avbrutna eller vara minst åtta år. År 2007 fälldes 916 får i Alaska, 513 av bofasta och 403 av utomstatliga jägare. Denali inrättades 1917 för att skydda fåren mot överjakt.
Till bords
Kött och matlagning
Matbetyg 1 av 51/5
- Säljs som kött på en laglig marknad
- Har en namngiven traditionell rätt
- Publicerat sätt att hantera och tillaga
- Äts i mer än ett land
- Inga kända kostråd eller varningar
Källor
Källor: Dall sheep — Wikipedia, Amerikanskt snöfår — Wikipedia (sv), Alaska Department of Fish and Game: Dall sheep uses — läst 2026-10-29
Korshänvisning
Närbesläktade arter
Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.

Storvilt
Desert bighorn sheep
Ovis canadensis nelsoni
Samma släkte (Ovis)

Storvilt
Stone sheep
Ovis dalli stonei
Samma släkte (Ovis)

Storvilt
Tjockhornsfår
Ovis canadensis
Samma släkte (Ovis)

Storvilt
Urial
Ovis vignei
Samma släkte (Ovis)

Storvilt
Sibiriskt snöfår
Ovis nivicola
Samma släkte (Ovis)

Storvilt
Marco Polo sheep
Ovis ammon polii
Samma släkte (Ovis)

