Rovdjur och pälsvilt

Lodjur

Lynx lynx

Grupp: Rovdjur och pälsvilt
Storleksklass: Mellan (10–70 kg)
Familj: Felidae

Utbredning

Europa
Asien

Biotop

Barrskog
Skog

Utbredning

Länder arten finns i

41 länder

Afghanistan
Armenien
Azerbajdzjan
Belarus
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Estland
Finland
Frankrike
Georgien
Indien
Irak
Iran
Kazakstan
Kina
Kirgizistan
Kroatien
Lettland
Liechtenstein
Litauen
Mongoliet
Nepal
Nordkorea
Norge

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Lodjuret (Lynx lynx) är en av fyra lodjursarter, spridd från norra, mellersta och östra Europa genom Centralasien och Sibirien till Tibetanska högplatån och Himalaya. Det lever i tempererad och boreal skog upp till 5 500 m. Trots den utbredningen är det pressat av habitatförlust och fragmentering, tjuvjakt och minskande bytestillgång. Det vill ha kuperad terräng med gott om gömslen och smygmöjligheter — klippstäpp, blandad skogsstäpp, boreal skog och bergsskog, beroende på var man befinner sig. I de mer bergiga delarna av utbredningen drar det ner i låglandet på vintern, följer bytesdjuren och undviker djup snö: trots sina anpassningar klarar det lös djupsnö dåligt och kan inte överleva där snödjupet överstiger 100 cm. Det är i regel ovanligare där vargen är talrik, och varg har rapporterats angripa och till och med äta lodjur. Lodjuret finns i CITES bilaga II och är skyddat enligt Bernkonventionens bilaga III. Jakt är olaglig i många av utbredningsländerna, med undantag för Estland, Lettland, Ryssland, Armenien och Irak. Sedan 2005 sätter den norska staten nationella beståndsmål, medan kvoterna beslutas av en kommitté med företrädare för fylkestingen.

Kapitel 02

Artkännedom

En förhållandevis kort rödaktig eller brun päls med svarta fläckar, mycket varierande i antal och mönster, vitaktig på undersidan, halsen och hakan. Djur i utbredningens södra del är klarare färgade och kraftigare fläckade. Vinterpälsen är betydligt tjockare och går från silvergrå till gråbrun, och vissa djur har mörkbruna strimmor på panna och rygg. Benen är kraftiga och relativt långa, med stora, tovade och pälsklädda tassar som fungerar som snöskor. Svansen är kort och stubbig med helsvart spets; öronen bär svarta tofsar; kragen är lång och grå-och-vit. Det är det största av de fyra lodjuren — hanar 76–106 cm i kroppslängd, honor 73–99 cm, med en mankhöjd på 55–75 cm.

Kapitel 03

Beteende

Övervägande natt- eller skymningsaktivt, men jagar på dagen när födan tryter, och sover dagtid i täta snår eller annat skydd. Vuxna djur lever ensamma. Ett jaktområde sträcker sig från 20 till 450 km² beroende på bytestillgång, där hanarna täcker betydligt större ytor än honorna, och honornas områden tenderar att vara exklusiva snarare än överlappande. Ett lodjur kan förflytta sig upp till 20 km på en natt, även om hälften är vanligare, och patrullerar alla delar av sitt område och doftmarkerar med spillning, urin och krafsmärken. Det är ett smygjagande överfallsrovdjur som kryper in och hoppar på bytet med hjälp av både syn och hörsel, ofta efter att ha klättrat upp på höga stenar eller nedfallna träd för att spana. Det är starkt nog att ha dödat vuxna hjortdjur på minst 150 kg. Dokumenterade byten är harar, kaniner, murmeldjur, ekorrar, sovmöss, bisamråttor, mårdar, skogshöns, rödrävar, vildsvin, gems, älgkalvar, rådjur, kronhjort och ren — det är det enda lodjur som hellre tar hovdjur. Parningen pågår januari till april, honan är normalt i brunst en gång under fyra till sju dagar, och en andra brunst är vanlig om första kullen går förlorad. Dräktigheten är 67 till 74 dagar. Lyor byggs på undanskymda platser under överhängande grenar eller trädrötter och bäddas med fjädrar, hjorthår och torrt gräs. Ungarna väger 240 till 430 g vid födseln, öppnar ögonen efter tio till tolv dagar, börjar äta fast föda vid sex till sju veckor och får full vuxenteckning vid omkring elva veckor.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Lodjur. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Bernadette Kavanaugh CC BY

Till bords

Kött och matlagning

Matbetyg 1 av 51/5

Säljs som kött på en laglig marknad
Har en namngiven traditionell rätt
Publicerat sätt att hantera och tillaga
Äts i mer än ett land
Inga kända kostråd eller varningar

Innan du äter: Livsmedelsverket names wolf, lynx, fox and wolverine — along with wild boar, bear and seal — as the Swedish wild animals most likely to carry trichinella. There is no established culinary use for this species in Sweden, and meat from any trichinella-carrying animal must be tested before it is eaten; the parasite dies at around 60–65 °C in an oven but needs over 70 °C on a grill, and some cold-tolerant strains survive freezing.

Källor

Källor: Eurasian lynx — Wikipedia, Livsmedelsverket: Trikiner — läst 2026-08-05

Korshänvisning