Alla arter

Storvilt

Dovhjort

Dama dama

Grupp
Storvilt
Storleksklass
Mellan (10–70 kg)
Familj
Cervidae

Utbredning

  • Europa
  • Nordamerika
  • Oceanien
  • Sydamerika

Biotop

  • Skog
  • Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

42 länder

  • Albanien
  • Australien
  • Belarus
  • Belgien
  • Bosnien och Hercegovina
  • Bulgarien
  • Danmark
  • Estland
  • Finland
  • Frankrike
  • Grekland
  • Irland
  • Israel
  • Italien
  • Kosovo
  • Kroatien
  • Lettland
  • Liechtenstein
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Moldavien
  • Montenegro
  • Nederländerna
  • Norge

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Dovhjorten (Dama dama) är den ena av två nu levande dovhjortar, vid sidan av persisk dovhjort. Den är historiskt inhemsk i Turkiet och möjligen på den italienska och den balkanska halvön samt på Rhodos. Under pleistocen levde den i stora delar av Europa och nådde under senaste mellanistiden så långt norrut som de brittiska öarna, innan den senaste istiden krympte utbredningen till refugier i Anatolien och sannolikt på Balkan. Dagens spridning över Europa är en mänsklig återinförsel till den förhistoriska utbredningen, och arten har förts långt utanför den. Dess sociala organisation är ovanligt formbar: gruppstorleken följer biotopen, hjordarna är som störst strax före brunsten och som minst när de består av hindar med kid, och under stora delar av året håller sig könen isär, med både hanflockar och blandade grupper. Den föredrar äldre skog uppbruten av gräs och varierad växtlighet, men tål allt från svalt och blött till hett och torrt.

Kapitel 02

Artkännedom

Hjortarna är 140–160 cm långa, 85–95 cm i mankhöjd och normalt 60–100 kg; hindarna 130–150 cm långa, 75–85 cm i mankhöjd och 30–50 kg. Den regionala variationen är stor — hjortar i södra England väger i snitt omkring 66 kg, hindar omkring 45 kg — och de största hjortarna någonstans når 190 cm och 150 kg. Kiden föds vid omkring 30 cm och 3–4 kg. Livslängden är tolv till sexton år. Pälsfärgen är det som ställer till det. Fyra huvudvarianter förekommer: vanlig, menil, melanistisk och leucistisk. Leucistiska djur är nästan vita och är inte albinos; melanistiska är mycket mörka. En hjord kan hålla flera varianter samtidigt, så färgen ensam identifierar ingenting. Hjortarna ger ett lågfrekvent läte, ett stönande, som formas av struphuvudets utseende.

Spår efter Dovhjort

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Dovhjort. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Violet T.CC BY

Till bords

Kött och matlagning

Matbetyg 5 av 55/5

  • Säljs som kött på en laglig marknad
  • Har en namngiven traditionell rätt
  • Publicerat sätt att hantera och tillaga
  • Äts i mer än ett land
  • Inga kända kostråd eller varningar

Traditionella tillagningar

Dovhjortsstek
Dovhjortskött är finfibrigt och milt, och stek och sadel behandlas ungefär som kronhjort — snabbt stekta och serverade rosa. Venison — Wikipedia
Charkuterier av vilt
Älg görs i hela Skandinavien till korv och lufttorkat kött; bog och hals går till färs och korv medan ytterfilén sparas hel. Charcuterie — Wikipedia

Källor

Källor: European fallow deer — Wikipedia — läst 2026-08-05

Korshänvisning

Närbesläktade arter

Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.