Alla arter

Rovdjur och pälsvilt

Mink

Neogale vison

Grupp
Rovdjur och pälsvilt
Storleksklass
Liten (under 10 kg)
Familj
Mustelidae

Utbredning

  • Nordamerika
  • Europa

Biotop

  • Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

44 länder

  • Belarus
  • Belgien
  • Chile
  • Colombia
  • Danmark
  • Egypten
  • Estland
  • Finland
  • Frankrike
  • Georgien
  • Grekland
  • Irland
  • Island
  • Isle of Man
  • Italien
  • Japan
  • Kanada
  • Kazakstan
  • Kina
  • Liechtenstein
  • Litauen
  • Luxemburg
  • Mexiko
  • Mongoliet

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Den amerikanska minken (Neogale vison) är ett halvt vattenlevande mårddjur med naturlig utbredning i Nordamerika, som människan har fört till stora delar av Europa, Asien och Sydamerika. Den är det djur som oftast föds upp för pälsens skull, före silverräv, sobel, mård och skunk, och i sitt införda europeiska utbredningsområde klassas den som invasiv och kopplas till tillbakagången för europeisk flodiller, pyrenéisk desman och vattensork. De första djuren kom till Europa 1920 för pälsdjursuppfödning. I Norden har mink funnits sedan mitten av 1920-talet; efterkrigstidens expansion i minknäringen gav fler rymningar och en snabb spridning, och alla vilda nordiska minkar härstammar från farmade djur. I dag finns minken i nästan hela Sverige, där den är klassad som invasiv — den ska hanteras och helst utrotas där det är möjligt.

Kapitel 02

Artkännedom

Större och kraftigare än hermelin och vessla och nästan mårdlik i kroppsbyggnaden, med en jämnt yvig, svagt avsmalnande svans i stället för en smal svans med yvig spets. Hanarna mäter 34–45 cm i kroppslängd och honorna 31–37,5 cm, med en svans på 15–25 cm hos hanarna; vintervikten är 500–1 580 g för hanar och 400–780 g för honor. Svenska Jägareförbundet anger svensk mink till 0,5–1,5 kg, med en kropp på 30–54 cm och en svans på 14–21 cm. Fötterna är breda med simhud mellan tårna. Pälsen är brun till svart, jämnt färgad med bara något ljusare undersida, och oftast en nyans mörkare på vintern; haka och underläpp är vita. Tät underull och oljiga täckhår gör den vattenavvisande. Den byter päls vår och höst och blir aldrig vit. Djur i fångenskap får ofta oregelbundna vita fläckar på undersidan.

Kapitel 03

Beteende

En köttätare som lever på gnagare, fisk, kräftdjur, groddjur och fåglar, och som dödar med ett bett i nacken eller bakhuvudet med hörntandshål 9–11 mm isär. Den dränker fåglar så stora som måsar och skarvar och är en effektiv fiende till bisamråttan, som den jagar under vattnet och in i dess egna gångar. I Storbritannien är kanin det vanligaste bytet där kaniner är talrika, medan änder, rörhöns och sothöns tas på sjöar och åar. I Sverige är minken en betydelsefull predator på markhäckande fåglar, deras ägg och ungar samt på kräftor, och den kan lägga upp matförråd. Reviren hålls av enskilda djur och följer vattnet; en hanes hemområde sträcker sig upp till 3 km längs ett vattendrag, doftmarkeras och försvaras och rymmer två till fem daglegor. Minken bildar inga par: i Sverige inleds parningen i mars, hanen parar sig med flera honor, och efter fördröjd fosterimplantation föds tre till sex ungar i början av maj. Under juli och augusti blir ungarna självständiga, och många ungdjur utvandrar då till nya områden.

Kapitel 04

Jakten

Innan farmningen tog över var minken ett av de oftast fångade pälsdjuren: den går inte i vintervila och kunde fångas varje natt även långt i norr, och fällfångsten pågick från början av november till början av april, då skinnet var prima. Nordamerikanska urfolk släpade ett bete runt ett område med utlagda fällor, eller gillrade fällor vittrade med bisam- och minkhonedoft på övergivna bisamhyddor vid vattnet. I Storbritannien jagades mink med drevhundskoppel fram till 2005. I Sverige får mink, liksom de andra främmande viltarterna, jagas året runt för att förhindra skador enligt jaktförordningen; hund får användas från 1 augusti till 15 april, vid jakt under jord hela året. Svenska Jägareförbundet genomför varje år flera minkförvaltningsuppdrag åt olika myndigheter.

Källor

Källor: American mink — Wikipedia, Svenska Jägareförbundet: Mink — artpresentation, Svenska Jägareförbundet: Amerikansk mink (Neovison vison), Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Korshänvisning

Närbesläktade arter

Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.