Rovdjur och pälsvilt

Stenmård

Martes foina

Grupp: Rovdjur och pälsvilt
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Mustelidae

Utbredning

Europa
Asien

Biotop

Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

58 länder

Afghanistan
Albanien
Andorra
Armenien
Azerbajdzjan
Belarus
Belgien
Bhutan
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Danmark
Estland
Frankrike
Georgien
Grekland
Indien
Irak
Iran
Israel
Italien
Jordanien
Kazakstan
Kina
Kirgizistan

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Stenmården (Martes foina) har sin naturliga utbredning i stora delar av Europa och Centralasien, från Spanien och Portugal österut till Altaj, Tienshan och nordvästra Kina, och söderut till Afghanistan, Pakistan, Indien, Nepal, Bhutan och norra Myanmar. Förrymda pälsdjur har etablerat den i Wisconsin. IUCN listar den som livskraftig. Där skogsmården är skogsspecialist är stenmården en anpassningsbar generalist i öppen och skogklädd terräng, och den lever gärna nära människan — på jordbruksmark, i byar och i städer. Inom Europa saknas den på de brittiska öarna, i större delen av Skandinavien, i Finland och i norra Baltikum, och det finns inga bevis för att den någonsin förekommit naturligt i Sverige. Det första belagda svenska fyndet är från 2018, då en stenmård sköts i ett hönshus i Fjälkinge i Skåne; fortsatta efterforskningar gav fynd i samma område ända tillbaka till 2014, samtliga inom ett litet område kring Bromölla i nordöstra Skåne. Troligen kom den till Sverige "liftandes" med en lastbil eller liknande från Centraleuropa eller Danmark.

Kapitel 02

Artkännedom

Mycket lik skogsmården, men med något längre svans, längre och kantigare huvud och kortare, rundare öron som sitter längre isär. Tre saker skiljer den: halsfläcken är alltid vit, stor och kluven bakåt mot frambenen; nosen är ljust persikofärgad eller grå i stället för svart; och tassarna är glesare pälsklädda, så att trampdynorna syns även på vintern. De kortare benen ger den en krypande, illerlik gång i stället för skogsmårdens skutt. Hanarna mäter 430–590 mm med en svans på 250–320 mm, honorna 380–470 mm med en svans på 230–275 mm. Hanarna väger 1,7–1,8 kg på vintern och 2–2,1 kg på sommaren, honorna 1,1–1,3 kg respektive 1,4–1,5 kg. Pälsen är grövre och ljusare än skogsmårdens, med vitaktig i stället för gråaktig underull och mörkbrun svans.

Kapitel 03

Beteende

Främst skymnings- och nattaktiv, särskilt aktiv i månsken, och mer av ett markdjur än skogsmården, även om den klättrar och simmar skickligt. Den gräver inga gryt; den har sina lyor i bergsskrevor, bland stenarna i rasbranter och i byggnader, som den i städer nästan uteslutande använder, särskilt på vintern. En mård i nordöstra Spanien hade ett hemområde på 52,5 ha. Födan innehåller betydligt mer växtföda än skogsmårdens — körsbär, äpplen, päron, plommon, vindruvor och rönnbär, som dominerar på vintern — tillsammans med råttor, möss, småfåglar och deras bon. Vissa individer specialiserar sig på att ta höns. Parningen sker i juni och juli, ofta på hustak; med fördröjd fosterutveckling föds kullen på tre till sju ungar i slutet av mars eller början av april. Sedan mitten av 1970-talet är den känd för att gnaga sönder kablar och slangar i bilar, ett beteende som är vanligast på våren när de unga mårdarna utforskar omgivningen.

Kapitel 04

Jakten

Skinnet är mindre värt än skogsmårdens eller sobelns, men där finare pälsar är sällsynta har den ändå ett lokalt värde för jägare; i Sovjetunionen fångades den i Kaukasus, på Krim och i Centralasien. Den tas i slagfällor eller, levande, i burfällor. Skytte är ineffektivt, och spårning med hund lyckas bara när mården kan trängas in i ett ihåligt träd. I Sverige förvaltas den som invasiv främmande art. År 2021 gav Naturvårdsverket Svenska Jägareförbundet i uppdrag att avliva rapporterade stenmårdar nära den kända förekomsten, och ett pilotprojekt 2022–2023 sökte aktivt med åtlar och viltkameror för att innesluta populationen och utrota stenmården i Sverige. Fram till slutet av 2023 kände projektet till 69 döda stenmårdar, varav 57 avlivade av projektet. Stenmård är lovlig att jaga året runt för den som har jakträtten; jaktförordningen räknar upp den bland de främmande arter som får jagas 1 juli–30 juni för att förhindra skador och tillåter hund vid jakt under jord hela året. Observationer, spår som söndergnagda kablar och skjutna djur ska rapporteras till Jägareförbundet.