Sjöfågel

Stjärtand

Anas acuta

Grupp: Sjöfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Anatidae

Utbredning

Nordamerika
Europa
Asien

Biotop

Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

137 länder

Afghanistan
Albanien
Algeriet
Armenien
Aruba
Azerbajdzjan
Bahamas
Bahrain
Bangladesh
Belarus
Belgien
Belize
Benin
Bermuda
Bhutan
Bosnien och Hercegovina
Brasilien
Brunei
Bulgarien
Colombia
Costa Rica
Cypern
Danmark
Djibouti

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Stjärtanden (Anas acuta) häckar över norra Palearktis, söderut till ungefär Polen och Mongoliet, och i Kanada, Alaska och mellanvästra USA, och övervintrar söder om häckningsområdet nästan ända till ekvatorn — Panama, norra Afrika söder om Sahara och det tropiska södra Asien. Ovanligt nog för en fågel med så stor utbredning har den inga geografiska underarter. Ringmärkta fåglar visar på långa överfarter: en fågel som fångades i Labrador sköts i England nio dagar senare. Häckningsmiljön är öppen, trädlös våtmark — fuktängar, sjöstränder och tundra — och vintertid skyddade flodmynningar, brackvattenskärr och kustlaguner. Med ett världsbestånd på omkring 4,8–4,9 miljoner räknar IUCN den inte som globalt hotad, men i Europa är den starkt hotad och har minskat i stora delar av Palearktis, Ryssland inräknat. I Nordamerika sjönk häckningsbeståndet från över 10 miljoner 1957 till 3,5 miljoner 1964, och fågelbotulism dödade 1997 uppskattningsvis 1,5 miljoner sjöfåglar, de flesta stjärtänder.

Kapitel 02

Artkännedom

En ganska stor men slank and med lång hals och, hos hanen, lång stjärt. Hanar är 59–76 cm långa och väger 450–1 360 g, honor 51–64 cm och 454–1 135 g, med 80–95 cm vingbredd. Hanen i praktdräkt går inte att ta miste på: chokladbrunt huvud, vitt bröst med en vit strimma upp längs halssidan, grå ovansida med långa skulderfjädrar med svart mitt, en gul fläck framför den svarta undergumpen och mittersta stjärtpennor upp till 10 cm längre än de övriga. Båda könen har blåaktig näbb och blågrå ben. Honan är fjällad och spräcklig i ljusbrunt med enfärgat gråbrunt huvud och kortare spetsig stjärt, men formen, den långa halsen och den långa grå näbben avslöjar henne; den mörkbruna vingspegeln har en bred vit bakkant som syns på långt håll. I flykten är vingarna något bakåtsvepta. Hanens läte är en mjuk, kricklik vissling, proop-proop; honan kvackar som en gräsand och kraxar lågt när hon stöts.

Kapitel 03

Beteende

Stjärtanden söker föda som simand och tippar i grunt vatten, mest på kvällen och natten, och vilar stora delar av dagen. Den långa halsen når föda på bottnar ner till 30 cm, utom räckhåll för gräsanden. På vintern lever den främst av frön och jordstammar från vattenväxter, ibland spannmål på fälten; under häckningstiden mest av vatteninsekter, blötdjur och kräftdjur. Utanför häckningstiden samlas den i mycket stora blandflockar med andra änder. Den hör till de tidigaste änderna att häcka och bildar par under flyttningen eller redan i vinterkvarteren. Häckningen pågår april–juni; boet är en grund grop fodrad med växtdelar och dun, dold i vegetationen på torr mark, ofta en bit från vattnet. Honan lägger sju till nio gräddvita ägg och ruvar ensam i 22–24 dagar, och ungarna blir flygga efter 46–47 dagar. Den äldsta kända stjärtanden, en nederländsk fågel, blev 27 år och 5 månader.

Kapitel 04

Jakten

Stjärtanden är ett eftertraktat jaktbyte för sin snabbhet, sin smidighet och sitt utmärkta kött, och den jagas i hela sitt utbredningsområde. Jakten har tillsammans med andra faktorer minskat bestånden, och lokala inskränkningar har tidvis införts för att skydda arten. Blyhagel som samlas på botten av sjöar och våtmarker är en viktig orsak till blyförgiftning hos bottenbetande sjöfågel; en spansk studie fann att stjärtand och brunand hade de högsta andelarna förtärda blyhagel, och i USA, Kanada och många västeuropeiska länder måste all hagelammunition för sjöfågeljakt i dag vara giftfri. I Sverige har stjärtanden ingen allmän jakttid i jaktförordningen, varken i nuvarande lydelse eller i den som träder i kraft den 1 juli 2027.

Till bords

Kött och matlagning

Matbetyg 4 av 54/5

Säljs som kött på en laglig marknad
Har en namngiven traditionell rätt
Publicerat sätt att hantera och tillaga
Äts i mer än ett land
Inga kända kostråd eller varningar

Traditionella tillagningar

Stekt vildand: Stjärtanden nämns bland de vildänder som ofta äts i Europa; vildand steks oftast kort och serveras rosa. Duck as food — Wikipedia
Salmi: Stekt fågelvilt, däribland and, skuret rosa och värmt i en sås på stekskyn eller viltfond, rundad med vin eller konjak. Salmis — Wikipedia

Källor

Källor: Northern pintail — Wikipedia, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Anas carolinensis

Samma släkte (Anas)

Nordamerika