Rovdjur och pälsvilt

Grävling

Meles meles

Grupp: Rovdjur och pälsvilt
Storleksklass: Mellan (10–70 kg)
Familj: Mustelidae

Utbredning

Europa
Asien

Biotop

Skog
Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

43 länder

Albanien
Belarus
Belgien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Grekland
Irland
Israel
Italien
Japan
Kosovo
Kroatien
Lettland
Liechtenstein
Litauen
Luxemburg
Moldavien
Montenegro
Nederländerna
Nordmakedonien

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Grävlingen (Meles meles) är ett mårddjur inhemskt i Europa, Västasien och delar av Centralasien, listat som livskraftigt av IUCN tack vare stor utbredning och ett stort, stabilt bestånd som tros växa i vissa regioner. I Storbritannien är den den enda grävlingen och kallas helt enkelt "the badger". Den är inhemsk över nästan hela kontinenten, från Portugal och Irland till Ryssland och Finland. Gränsen mot asiatisk grävling går vid Volga, där den europeiska arten håller den västra stranden. I Centraleuropa har grävlingen blivit talrikare de senaste decennierna i takt med att rabiesen gått tillbaka, och antalet har ökat i Västeuropa inklusive Storbritannien — men i områden med intensivt jordbruk har den minskat genom habitatförlust, och på sina håll jagas den som skadedjur.

Kapitel 02

Artkännedom

Ett kraftigt byggt djur med litet huvud, tjock kort hals, satt kilformad kropp och kort svans. Fötterna är hälgående eller delvis tågående och korta, med fem tår på varje och nakna undersidor. Extremiteterna är korta och massiva. Klorna är det avgörande draget: starka, långsträckta och trubbiga för grävning, inte indragbara, och bakklorna nöts ner med åldern — en gammal grävling kan ha nött bort dem nästan helt. Nosen är muskulös och rörlig för att gräva och sondera, ögonen små, öronen korta och vitspetsade, med morrhår på nosen och ovanför ögonen. Hanar har typiskt bredare huvud, tjockare hals och smalare svans än honor. Vikten svänger med årstiden, från 7–13 kg på våren till 15–17 kg på hösten inför vintervilan.

Kapitel 03

Beteende

Grävlingen är den mest sociala av alla grävlingar och bildar grupper på i snitt sex vuxna, med dokumenterade grupper på upp till 23. Gruppstorleken tycks hänga samman med miljön. Reviren kan vara så små som 30 ha under optimala förhållanden och så stora som 150 ha på marginell mark, och går att läsa i terrängen på gemensamma latriner och upptrampade stigar. Revirstrider är främst en hanangelägenhet, där stora kraftiga hanar hävdar sig mot mindre och ibland tränger in på grannrevir under parningstoppen tidigt på våren. Brunsten varar fyra till sex dagar och kan infalla när som helst under året, med en topp på våren. Hanarna är normalt fertila från januari till maj, med avtagande spermabildning på sommaren; honorna börjar oftast ha ägglossning sitt andra år. Parningarna kulminerar februari till maj. Grävlingar hör till de minst köttätande av rovdjuren — ytterst anpassningsbara, opportunistiska allätare. Daggmask är det enskilt viktigaste födoämnet, följt av stora insekter, as, spannmål, frukt och små däggdjur som kaniner, möss, råttor, sorkar, näbbmöss, mullvadar och igelkottar. De river getingbon och äter invånarna, kakorna och höljet, skyddade från stick av tjock hud och päls.

Kapitel 04

Jakten

Grävlingen har liten betydelse för jaktekonomin, även om den jagas lokalt. De dokumenterade metoderna är saxar, vaktjakt vid grytet med gevär, utrökning ur grytet och särskilt avlade hundar som foxterrier och tax för att gräva ut den. De är notoriskt tåliga djur. Den tjocka, lösa huden är täckt av långt skyddande hår, och den kraftigt förbenade skallen gör att de rider ut det mesta av trubbigt våld och hagel.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Grävling. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Oleksii Vasyliuk CC BY

Källor

Källor: European badger — Wikipedia — läst 2026-08-05

Mustela erminea

Samma familj (Mustelidae)

EuropaNordamerikaArktis