Stenhöna

Alectoris graeca

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Phasianidae

Utbredning

Europa

Biotop

Berg och fjäll

Utbredning

Länder arten finns i

16 länder

Albanien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Frankrike
Grekland
Italien
Kirgizistan
Kroatien
Monaco
Montenegro
Nordmakedonien
Schweiz
Serbien
Slovenien
Tyskland
Österrike

Utbredning från:Wikipedia country bird lists — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Stenhönan (Alectoris graeca) är en hönsfågel i familjen fasanfåglar som hör hemma i södra Europas bergstrakter, främst Alperna, med fler bestånd i Apenninerna, på Balkan och Sicilien. Den bildar en superart med berghönan och de två asiatiska arterna A. magna och A. philbyi; rödhönan och klipphönan, med sina prickiga halsband, är något mer avlägsna släktingar. Fyra underarter erkänns, och den sicilianska A. g. whitakeri har föreslagits vara en egen art. Världsbeståndet tros vara 41 800–73 400 par. Det minskar genom förlust av livsmiljöer och överjakt, IUCN listar arten som nära hotad, och särskilt beståndet på Sicilien anses utsatt.

Kapitel 02

Artkännedom

En satt hönsfågel, 33–36 cm lång, med ljusbrun rygg, grått bröst och gulbrun buk, vitt ansikte och vit haka inramade av en svart bård, rostbandade flanker och röda ben. Den är mycket lik berghönan, men gråare på ryggen och vit snarare än gulaktig på framhalsen; det skarpt avgränsade halsbandet skiljer den från rödhönan, vars halsband löses upp i streck. Sången är ett högljutt "ga-ga-ga-ga-tjackera-tjackera-tjackera". Namnen är en fälla: på nederländska, tyska och franska heter arten ordagrant "klipphöna", medan andra Alectoris heter "stenhöna", och i USA har "rock partridge" använts för flera Alectoris-arter och hybrider om vartannat.

Kapitel 03

Beteende

En stannfågel i torr, öppen och ofta kuperad terräng som häckar på steniga alpsluttningar med ris och buskar, främst mellan 1 000 och 2 000 meters höjd, men på Sicilien och i Grekland går den nästan ner till havsnivån. Vid störning springer den hellre undan än flyger, och måste den flyga går den en kort sträcka på rundade vingar. Boet är en sparsamt fodrad grop i marken med 5–21 ägg. Födan är en mängd olika frön och en del insekter.

Kapitel 04

Jakten

Överjakt är en av de två orsaker som anges till stenhönans tillbakagång, vid sidan av förlusten av livsmiljöer. Den har inplanterats som jaktfågel i Nordamerika, Storbritannien, Nya Zeeland och Ryssland, och där, liksom i sydöstra Frankrike där rödhöns släpps ut, påträffas oftast hybrider med berghöna och rödhöna. Den internationella handeln med dessa fåglar för jakt, voljärer och kött har lett till att både trivialnamn och vetenskapliga namn används fel.