Storvilt

Stenbock

Capra ibex

Grupp: Storvilt
Storleksklass: Stor (70–300 kg)
Familj: Bovidae

Utbredning

Europa

Biotop

Berg och fjäll

Utbredning

Länder arten finns i

7 länder

Frankrike
Italien
Liechtenstein
Schweiz
Slovenien
Tyskland
Österrike

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Stenbocken eller alpstenbocken (Capra ibex) — namnet går tillbaka på fornhögtyskans steinboc — är en vildget i Alperna som finns i Frankrike, Schweiz, Liechtenstein, Italien, Tyskland och Österrike, och som har återinförts eller införts i Slovenien och Bulgarien. Dess närmaste nu levande släkting är den iberiska stenbocken. Den lever i brant, oländig terräng och på öppna alpängar mellan 1 800 och 3 300 m, helst på sluttningar om 30–45°, och söker skydd i små grottor och under klippöverhäng. Dess historia är en historia om att nästan gå förlorad. På 1800-talet hade jakten reducerat den till färre än 100 djur i och kring Gran Paradiso i Italien, och alla stenbockar som lever i dag härstammar från dem. Återinförsel från det beståndet, med början i uppfödning i hägn i Schweiz från 1902, förde populationen till 55 297 djur 2015. IUCN listar den som livskraftig med stabil trend, men den genetiska variationen är fortfarande mycket låg.

Kapitel 02

Artkännedom

Tydligt olika kön. Bockarna har en mankhöjd på 90–101 cm, är 149–171 cm långa och väger 67–117 kg; getterna har en mankhöjd på 73–84 cm, är 121–141 cm långa och väger bara 17–32 kg. Det är en satt get med kraftig hals, grova ben och en bred, kort nos, med vassa, brett isärsittande klövar och en gummiartad valk under framfötterna för klättringen. Båda könen bär stora, bakåtböjda horn med tvärgående valkar på framsidan; bockens blir 69–98 cm, getens bara 18–35 cm. Pälsen är brunaktigt grå, ljusare på buken, med mörka teckningar på haka och strupe och nästan svart bröst, mattare än hos andra vildgetter. Bara hanarna har skägg. En tjock, ullig vinterpäls byts på våren mot en kort och tunn sommarpäls. Åldern kan läsas av hornens årsringar.

Kapitel 03

Beteende

Strikt växtätare och främst gräsätare, som lägger till örter på sommaren och dvärgbuskar och barrskott på hösten och vintern. Den går inte i ide men sänker puls och ämnesomsättning, söker skydd kalla nätter och solar sig på morgonen. Stora bockar lider av värmestress och kan beta nattetid i stället. Klättringen är enastående: getter och killingar har setts ta sig uppför Cinginodammens 57-gradiga vägg i Piemonte för att slicka salt. Könen lever åtskilda större delen av året, getterna i grupper om 5–10 och bockarna i grupper om 2–16 eller ibland över 50, och möts till brunsten i december och januari. Bockarna gör upp rangordningen efter storlek, ålder och hornlängd utanför parningstiden och slåss genom att resa sig och dänga hornen nedåt. Dominanta bockar på nio till tolv år vaktar en brunstig get medan yngre försöker smita förbi. Efter omkring fem månaders dräktighet föds en killing, ibland två, på klippiga sluttningar. Varningslätet är en kort, skarp vissling.

Kapitel 04

Jakten

Det var jakten som nästan utrotade arten. Från början av 1500-talet, och särskilt när skjutvapnen kom, föll bestånden i Alperna nästan helt på grund av människans jakt; folkmedicinen ökade trycket, eftersom horn och blod ansågs bota sjukdomar. År 1821 förbjöd regeringen i Piemonte jakt på stenbock, och 1854 gjorde Viktor Emanuel II Gran Paradiso till kunglig jaktpark, som 1920 blev nationalpark. Enligt IUCN är den återhämtade arten i dag föga beroende av bevarandeåtgärder, och vissa länder tillåter begränsad jakt. Även sjukdomar förvaltas genom avskjutning: i Bornesmassivet i de franska Alperna sänkte ett program med provtagning och avlivning andelen Brucella-smittade vuxna getter från 51 procent 2013 till 21 procent 2018.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Stenbock. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Emil Jantke CC BY

Källor

Källor: Alpine ibex — Wikipedia, Stenbock — Wikipedia (sv) — läst 2026-10-29

Capra aegagrus

Samma släkte (Capra)

Asien