Sjöfågel

Nilgås

Alopochen aegyptiaca

Grupp: Sjöfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Anatidae

Utbredning

Afrika
Europa

Biotop

Våtmark
Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

44 länder

Belgien
Benin
Botswana
Djibouti
Egypten
Eritrea
Eswatini
Etiopien
Frankrike
Förenade Arabemiraten
Isle of Man
Israel
Italien
Jordanien
Kenya
Kongo-Kinshasa
Lesotho
Litauen
Luxemburg
Malawi
Mauritius
Moçambique
Namibia
Nederländerna

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Nilgåsen (Alopochen aegyptiaca) är en afrikansk andfågel som trots namnet står gravänderna i släktet Tadorna närmast, och den enda nu levande arten i sitt släkte. Den hör hemma i Afrika söder om Sahara och i Nildalen, där den är utbredd och vanlig i öppna marker nära sötvatten från låglandet upp till 4 000 m i Etiopiska högländerna. Den avbildades ofta i fornegyptisk konst, och fram till början av 1700-talet fanns den även i sydöstra Europa. Som prydnadsfågel har den förts långt utanför sitt område. De brittiska fåglarna går tillbaka på 1600-talets gods och parker; den europeiska fastlandsstammen växte fram ur utplanteringar i Nederländerna 1967 och Belgien 1982 och har spridit sig till Tyskland, Frankrike, Danmark, Schweiz och vidare. Den häckar också i Israel, Förenade Arabemiraten, på Mauritius och i flera delstater i USA. I Sverige ses nilgås varje år, främst under vårflyttningen, och har häckat några enstaka gånger i söder, senast 2014, utan att någon fast stam bildats.

Kapitel 02

Artkännedom

En stor, gåslik andfågel, 63 till 73 cm lång och 1,5 till 2,3 kg tung, som simmar bra och ser tung ut i flykten. Ovansidan är brunröd, undersidan beigegrå med en mörkt rödbrun fläck på buken, och det ljusa huvudet har en brun ögonmask. Könen är lika, men hanen är oftast något större, och enskilda fåglar varierar från gråare till brunare. Stora delar av vingen är vita, men det vita döljs av vingtäckarna när fågeln vilar och blixtrar fram när den är upphetsad, aggressiv eller flyger. Lätena skiljer sig mellan könen: hanen har ett hest, dämpat kvackande och ett pustande läte i snabb följd, likt ett ånglok, medan honans kraftiga, skräniga kvackande hörs mest när hon vaktar sina ungar.

Kapitel 03

Beteende

Nilgäss häckar på många slags platser, särskilt i hål i gamla parkträd, och lever oftast i par livet ut. Båda föräldrarna ruvar äggen i 28 till 30 dagar och vaktar ungarna, som söker föda själva från kläckningen — till en början mest små ryggradslösa vattendjur, så att hela kullar kan dö där botulinumtoxin kommer in i den näringskedjan. De vuxna äter sädesgrödor, blad och gräs och ibland gräshoppor, maskar och andra smådjur. Båda könen försvarar häckningsreviret våldsamt mot artfränder och förföljer inkräktare upp i luften i rena luftstrider, och de har setts angripa drönare; grannpar kan till och med döda varandras ungar. I Afrika hör leopard, lejon, gepard, hyenor, krokodiler och gamar till dess fiender.

Kapitel 04

Jakten

Eftersom nilgåsen är aggressiv mot andra fåglar och kan tränga undan inhemska arter fördes den 2017 upp på EU:s förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse, och medlemsländerna ska försöka utrota den. I Storbritannien förklarades den 2009 som en främmande art och får skjutas utan särskilt tillstånd där den orsakar problem. I Sverige har nilgåsen ingen jakttid i jaktförordningen, och enligt Svenska Jägareförbundet får den bara avlivas av personer som utsetts av ansvarig myndighet. Sedan 2019 har Jägareförbundet i uppdrag av Naturvårdsverket att avliva de nilgäss som kommer in i landet; verkets beslut från februari 2026 tillåter förbundets utsedda jägare att fälla upp till 50 nilgäss om året i hela landet, även på annans jaktområde, till och med den 31 december 2027. Observationer, gärna med foto, kan rapporteras till Jägareförbundet.