Turkduva

Streptopelia decaocto

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Columbidae

Utbredning

Europa
Asien
Nordamerika

Biotop

Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

127 länder

Afghanistan
Albanien
Algeriet
Amerikanska Jungfruöarna
Andorra
Antigua och Barbuda
Armenien
Azerbajdzjan
Bahamas
Bahrain
Bangladesh
Barbados
Belarus
Belgien
Belize
Bermuda
Bhutan
Bosnien och Hercegovina
Brittiska Jungfruöarna
Bulgarien
Caymanöarna
Cypern
Danmark
Dominica

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Turkduvan (Streptopelia decaocto) är en ljust beigegrå duva som fått sitt engelska namn efter det svarta, vitkantade halsbandet i nacken. Vid slutet av 1800-talet sträckte sig utbredningen från östra Turkiet till södra Kina och söderut till Sri Lanka; under 1900-talet spred den sig explosionsartat åt nordväst över Europa och nådde Tyskland 1945, Storbritannien 1952 och norr om polcirkeln i Norge. Färre än 50 fåglar som rymde på Bahamas 1974 gav upphov till ett bestånd som nu finns i nästan alla delstater i USA. Det första svenska fyndet gjordes 1949 och den första häckningen i Skåne i början av 1950-talet. I dag lever den i städer och samhällen i södra och mellersta Sverige och lokalt längs Norrlandskusten till Luleå, men beståndet har minskat; 2025 rödlistades den i Sverige som nära hotad, med omkring 6 200 reproduktiva individer.

Kapitel 02

Artkännedom

En medelstor, smäcker duva, i snitt 32 cm lång med 47–55 cm vingbredd och en vikt på 125–240 g. Den är beigegrå till skärgrå, något mörkare ovan, med en blågrå fläck under vingen och en lång stjärt med brett vit kant undertill. Det svarta halsstrecket är kännetecknet att leta efter; ungfåglar har det bara svagt utvecklat och har brun i stället för röd iris. Benen är korta och röda och näbben mörk. Sången är ett treledat do-DOO-do med betoning på andra stavelsen, och i flykten strax före landning hörs ett hest skri. Kuttrande turkduvor tidigt på våren tas ibland för tidiga gökar.

Kapitel 03

Beteende

Turkduvan häckar nära människan — nästan alla bon ligger inom en kilometer från bebodda hus — och lägger två vita ägg i ett glest risbo. Honan ruvar på natten och hanen på dagen i 14–18 dagar, och tre till fyra kullar per år är vanligt. Fåglarna kan häcka redan när de är några månader gamla. Hanens spelflykt är en nästan lodrät stigning följd av en lång kretsande glidflykt på sänkta vingar. Den äter mest frön och säd och samlas där spannmål spills vid gårdar och djurfoder; vinterflockarna brukar räkna 10 till 50 fåglar.

Kapitel 04

Jakten

I Nordamerika, dit den införts, räknas turkduvan som invasiv. Den är känd som bärare av parasiten Trichomonas gallinae och av duvparamyxovirus typ 1, som kan spridas till inhemska fåglar vid fågelbord och till tamfjäderfä. I Sverige har turkduvan ingen jakttid i jaktförordningen och finns inte bland de arter som får jagas vid skyddsjakt på enskilds initiativ enligt förordningens bilaga 4.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Turkduva. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Grupo Phoenix CC BY SA

Källor

Källor: Eurasian collared dove — Wikipedia, Turkduva — Wikipedia (svenska), Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Zenaida auriculata

Samma familj (Columbidae)

Sydamerika