Skogsduva

Columba oenas

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Columbidae

Utbredning

Europa

Biotop

Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

60 länder

Albanien
Andorra
Armenien
Azerbajdzjan
Belarus
Belgien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Georgien
Grekland
Guernsey
Irak
Iran
Irland
Isle of Man
Israel
Italien
Jersey
Kazakstan

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Skogsduvan (Columba oenas) är en duva i västra Palearktis, med utbredning norrut till mellersta Skandinavien och söderut till nordvästra Afrika, och typart för släktet Columba. Västliga och sydliga bestånd är stannfåglar medan de nordöstliga flyttar; den skandinaviska populationen drar söderut i september och oktober till vinterkvarter i södra Frankrike och norra Spanien. I Sverige häckar den sparsamt från Skåne norrut till mellersta Värmland, sydöstra Dalarna och Gästrikland, och den är betydligt vanligare i söder och öster än i väster. Den var förr Sveriges vanligaste duva, men beståndet minskade när häckningsmiljöerna försvann; 2018 uppskattades det till 12 000 par och arten är inte längre rödlistad.

Kapitel 02

Artkännedom

En blågrå duva, 28–34 cm lång med 60–66 cm vingbredd, där hanarna väger 303–365 g och honorna 286–290 g. Den har två korta, ofullständiga mörka vingband, ett brett mörkt band ytterst på stjärten, lätt skärt purpurfärgat bröst och en skimrande grön till purpur fläck på halssidan. Ögat är mörkt och näbben rosa med gul spets. Den skiljs från ringduvan på den mindre storleken och avsaknaden av vitt på hals och vinge, och från klippduvan på den grå övergumpen och den mörkgrå vingundersidan. I flykten visar den grå vingen en mörk bakkant. Lätet är ett kort, djupt grymtande "hu", helt olikt ringduvans kuttrande.

Kapitel 03

Beteende

Skogsduvan häckar i håligheter, oftast i gamla träd, vilket binder den till äldre skog; den använder också kaninhålor, ruiner, bergsskrevor och holkar, lägger två ägg och får två till tre kullar per år. Den bildar små flockar på några få till några tiotal fåglar, aldrig de tusentals som en ringduveflock kan nå, och blandar sig ofta med ringduvor. Flykten är snabb och jämn, och i den kretsande spelflykten på våren smäller vingarna som en piska. Den lever mest av växtdelar — groddplantor, säd, ärter, ekollon, bokollon och ogräsfrön — som den mest söker på öppna fält, och den kan flyga flera kilometer från boet för att hämta föda.

Kapitel 04

Jakten

Skogsduvan bedöms inte som hotad i Europa men är upptagen i bilaga 2 till EU:s fågeldirektiv och bilaga III till Bernkonventionen. I Frankrike minskade den kraftigt under 1970-talet, och 100 000–200 000 fåglar övervintrar där. I Sverige har skogsduvan ingen jakttid i jaktförordningen, och den finns inte bland de fåglar som får jagas vid skyddsjakt på enskilds initiativ enligt förordningens bilaga 4.

Källor

Källor: Stock dove — Wikipedia, Skogsduva — Wikipedia (svenska), Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Korshänvisning