Alla arter

Sjöfågel

Skedand

Spatula clypeata

Grupp
Sjöfågel
Storleksklass
Liten (under 10 kg)
Familj
Anatidae

Utbredning

  • Nordamerika
  • Europa
  • Asien

Biotop

  • Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

146 länder

  • Afghanistan
  • Albanien
  • Algeriet
  • Andorra
  • Anguilla
  • Argentina
  • Armenien
  • Aruba
  • Azerbajdzjan
  • Bahamas
  • Bahrain
  • Bangladesh
  • Belarus
  • Belgien
  • Belize
  • Bermuda
  • Bhutan
  • Bolivia
  • Bosnien och Hercegovina
  • Brunei
  • Bulgarien
  • Caymanöarna
  • Chile
  • Colombia

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Skedanden (Spatula clypeata) är en vanlig och vitt spridd and som häckar i norra Europa, över hela Palearktis och i större delen av Nordamerika, och övervintrar i södra Europa, Indiska subkontinenten, Sydostasien, Centralamerika, Västindien och norra Sydamerika. Linné beskrev den 1758 som Anas clypeata, 'sköldbärande'; en studie av mitokondrie-DNA 2009 delade upp det gamla släktet Anas, och skedanden flyttades till det återupplivade släktet Spatula, latin för 'sked'. Inga nu levande underarter erkänns. Den är en fågel i öppna våtmarker som fuktängar och kärr med viss övervattensvegetation. Fåglar som övervintrar i Indien tar sig över Himalaya. Arten klassas som livskraftig och omfattas av AEWA; i Nordamerika är den den tredje talrikaste anden efter gräsand och blåvingad årta, och beståndet där hade 2015 vuxit till över 5 miljoner fåglar.

Kapitel 02

Artkännedom

Omisskännlig på norra halvklotet med sin stora, spadformade näbb. Hanen i praktdräkt har mörkgrönt, svagt metallglänsande huvud som ser svart ut på avstånd eller i dåligt ljus, vitt bröst, kastanjebrun buk och sidor och svart näbb; i flykten syns ljusblå framvingar, skilda från den gröna vingspegeln av ett vitt band. Tidigt på hösten har hanen en vit halvmåne på var sida av ansiktet, och i eklipsdräkt liknar han honan men behåller den ljusblå framvingen. Honan är spräckligt brun som andra simänder och lik en gräsandhona, men den långa, breda grå näbben med orange ton längs kanten avslöjar henne, och hennes framvinge är grå. Skedänder är 44–52 cm långa med 70–84 cm vingbredd och väger 500–800 g. Båda könen har klart orangeröda ben. Det är en ganska tystlåten and: hanen har ett klonkande läte, honan ett gräsandlikt kvackande.

Kapitel 03

Beteende

Skedänder söker föda som simänder och svänger ofta näbben från sida till sida för att sila föda ur vattnet. Kamlika lameller längs kanten på den breda, platta näbben fungerar som silar och låter dem skumma kräftdjur och plankton från ytan — en specialisering som gör att de under större delen av året slipper konkurrera med andra simänder om födan, och som gör ryggradslösa djurrika kärr med dybotten till deras självklara miljö. Utanför häckningstiden håller de sig i små flockar. Boet är en grund grop på marken fodrad med växtdelar och dun, i gräsmarker en bit från öppet vatten, och honan lägger vanligen omkring nio ägg. Hanarna är starkt revirhävdande under häckningstiden och försvarar revir och partner; uppvaktningen är utstuderad både på vattnet och i luften, och ett dussin hanar eller fler kan jaga en enda hona. Trots sitt satta utseende är skedanden en smidig flygare.

Kapitel 04

Jakten

I Sverige har skedanden ingen allmän jakttid i jaktförordningen, varken i nuvarande lydelse eller i den som träder i kraft den 1 juli 2027 — den ändringen ger snatteranden jakttid, men inte skedanden.

Till bords

Kött och matlagning

Matbetyg 4 av 54/5

  • Säljs som kött på en laglig marknad
  • Har en namngiven traditionell rätt
  • Publicerat sätt att hantera och tillaga
  • Äts i mer än ett land
  • Inga kända kostråd eller varningar

Traditionella tillagningar

Stekt vildand
Skedanden nämns bland de vildänder som ofta äts i Europa; vildand steks oftast kort och serveras rosa. Duck as food — Wikipedia
Salmi
Stekt fågelvilt, däribland and, skuret rosa och värmt i en sås på stekskyn eller viltfond, rundad med vin eller konjak. Salmis — Wikipedia

Källor

Källor: Northern shoveler — Wikipedia, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Korshänvisning

Närbesläktade arter

Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.