Snatterand

Mareca strepera

Grupp: Sjöfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Anatidae

Utbredning

Nordamerika
Europa
Asien

Biotop

Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

99 länder

Afghanistan
Albanien
Algeriet
Armenien
Azerbajdzjan
Bahrain
Bangladesh
Belarus
Belgien
Bermuda
Bhutan
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Colombia
Cypern
Danmark
Egypten
Eritrea
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Förenade Arabemiraten
Georgien

Utbredning från:Wikipedia country bird lists — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Snatteranden (Mareca strepera) är en vanlig och vitt spridd simand. DNA-studier visar att den är systerart till praktbläsanden, och de två står bläsänderna nära och delar släktet Mareca med dem; strepera är senlatin för 'larmande'. En andra underart, Coues snatterand, levde bara på Stillahavsatollen Teraina och dog ut omkring 1874. Den häckar i norra Europa och över hela Palearktis samt i centrala Nordamerika, och är en utpräglad flyttfågel som övervintrar söder om häckningsområdet, ända ner till Centralamerika. I Storbritannien är den en fåtalig häckfågel och vintergäst som har ökat under senare år, dels genom utplantering, dels genom att kontinentala fåglar stannat kvar för att häcka. IUCN klassar den som livskraftig; beståndet ökade mellan 1966 och 2010 och fortsätter att växa, och i Nordamerika tycks utbredningen breda ut sig österut.

Kapitel 02

Artkännedom

Snatteranden är 47–58 cm lång med 78–85 cm vingbredd; hanen väger i snitt 990 g mot honans 850 g. Hanen i praktdräkt är fint tecknad i grått med svart akterparti, ljust kastanjebrunt på vingen och en lysande vit vingspegel som syns både i flykten och när fågeln ligger. I eklipsdräkt liknar han honan men behåller hanens vingteckning, och är oftast gråare ovan med mindre orange på näbben. Honan är ljusbrun och mycket lik en gräsandhona, men mindre, med mörk näbb kantad av orange, vit vingspegel och vit buk. Utanför uppvaktningen är det en tystlåten and: honans kvackande liknar gräsandens men är ljusare, ett gag-ag-ag-ag, medan hanen ger ett grymtande mep och en vissling.

Kapitel 03

Beteende

En fågel i öppna våtmarker — präriesjöar och stäppsjöar, fuktängar och kärr med tät kantvegetation. Den söker oftast växtföda som simand med huvudet under vattnet, men dyker lättare än andra simänder och kan stjäla föda från dykande fåglar som sothöns. Utanför häckningstiden är den mindre sällskaplig än många simänder och håller sig gärna i små flockar. Snatteränder är monogama och kan häcka redan efter första året; paren bildas under höstflyttningen eller på häckningsplatsen. I uppvaktningen sträcker hanen huvudet mot honan med ett mep-läte, och i det så kallade grymtvisslandet slungar han en stråle vattendroppar mot henne. Boet ligger på marken, ofta en bit från vattnet, och honan lägger 7–12 ägg som ruvas i 24–27 dagar; ungarna lämnar boet efter ett par dygn, och bara en kull föds upp per säsong.

Kapitel 04

Jakten

Snatteranden är en av de mest jagade änderna i Nordamerika, trea efter gräsand och amerikansk kricka, med 1,7 miljoner fällda fåglar om året; tack vare Ducks Unlimited, Delta Waterfowl Foundation och andra naturvårdsorganisationer jagas arten där fortsatt på ett hållbart sätt. Den omfattas av avtalet om flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien (AEWA). I Sverige har snatteranden ingen allmän jakttid enligt jaktförordningen i dess nuvarande lydelse. En ändring (SFS 2026:1693) som träder i kraft den 1 juli 2027 ger arten jakttid 21 augusti–31 december i Värmlands, Örebro, Västmanlands, Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Västra Götalands, Östergötlands, Hallands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kronobergs och Skåne län.

Källor

Källor: Gadwall — Wikipedia, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Korshänvisning