Storvilt

Manfår

Ammotragus lervia

Grupp: Storvilt
Storleksklass: Stor (70–300 kg)
Familj: Bovidae

Utbredning

Afrika
Nordamerika
Europa

Biotop

Berg och fjäll
Öken

Utbredning

Länder arten finns i

11 länder

Algeriet
Egypten
Libyen
Mali
Marocko
Mauretanien
Niger
Spanien
Sudan
Tchad
Tunisien

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Manfåret (Ammotragus lervia), även kallat aoudad efter sitt berberiska namn, är ett getdjur från klippiga berg i Nordafrika och delar av Västafrika och den enda arten i sitt släkte; vissa författare räknar det till getsläktet Capra. Sex underarter har beskrivits, och den naturliga utbredningen ringar in Saharas karga centrum, från Marocko och Västsahara genom Algeriet, Tunisien, Libyen, Mauretanien, Mali, Niger och Tchad till Egypten och bergen vid Röda havet. Den egyptiska underarten ansågs utdöd i det vilda men finns kvar i Egyptens östra öken. Arten är sällsynt i hemlandet och minskar där genom jakt, laglig och olaglig, och genom att livsmiljöerna försvinner. Utanför Afrika har den klarat sig bra: den har införts i sydöstra Spanien, sydvästra USA, på La Palma i Kanarieöarna och i Kroatien, och Queensland räknar den som ett skadedjur trots att den ännu inte påträffats i Australien.

Kapitel 02

Artkännedom

Ett sandbrunt vildfår som mörknar med åldern, med något ljusare buk och en mörkare rand längs ryggen; ovansidan och benens utsidor är jämnt rödaktigt eller gråaktigt bruna. Lång lurvig päls hänger från strupen och når hos baggen ner till bröstet, och en gles man löper längs halsen. Djuren har en mankhöjd på 75 till 110 cm, är omkring 1,5 m långa och väger 30 till 145 kg; svenska Wikipedia anger 40 till 55 kg för tackor och 100 till 145 kg för baggar. Hornen är trekantiga i genomskärning och ganska släta, med bara lätta veck vid basen hos äldre djur. De böjer sig utåt, bakåt och sedan inåt och kan bli över 76 cm långa; tackornas horn är något mindre.

Kapitel 03

Beteende

Manfåret lever i torra berg, på branta klippsluttningar och i kanjoner, där det betar och äter gräs, buskar och lavar. Det kan få allt vatten det behöver från födan men dricker och vältrar sig gärna när vatten finns. Det är aktivt tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen och vilar under dagens hetta, vandrar ständigt längs bergskedjorna och är mycket vigt — det klarar ett stillastående hopp på över 2 m. Vid minsta tecken på fara flyr det oftast uppför. Djuren lever ensamma eller i små grupper med några tackor och deras ungar under ledning av en dominant bagge, och baggarna slåss med hornen om gruppen. De flesta parningar sker mellan september och november; efter 154 till 161 dagars dräktighet föds en unge mellan mars och maj. De främsta rovdjuren i Nordafrika var berberleopard, berberlejon och karakal; i dag hotas arten av människan, förvildade hundar, överbete från tamdjur och torka.

Kapitel 04

Jakten

I Sahara jagas manfåret för köttets, pälsens och hudens skull, och när geväret ersatte äldre jaktmetoder minskade beståndet kraftigt; IUCN listar arten som sårbar. I Spanien infördes den 1970 i naturparken Sierra Espuña som jaktbart vilt, och privata jaktegendomar spred den vidare till Alicante, Almería, Granada och Murcia. I Texas släpptes 42 manfår ut i Palo Duro Canyon vintern 1957–58 för att locka jägare till trakten. Texas Parks and Wildlife räknar manfåret som ett exotiskt djur: på privat mark finns ingen fredningstid, inga fångst- eller innehavsbegränsningar och inga föreskrivna jaktmetoder, men jaktlicens och markägarens tillstånd krävs.

Källor

Källor: Barbary sheep — Wikipedia, Manfår — Wikipedia (sv), Texas Parks & Wildlife Department: Nongame, Exotic, Endangered, Threatened & Protected Species — läst 2026-10-29

Capra ibex

Samma underfamilj (Caprinae)

Europa