Vattenrådjur

Hydropotes inermis

Grupp: Storvilt
Storleksklass: Mellan (10–70 kg)
Familj: Cervidae

Utbredning

Asien
Europa

Biotop

Våtmark
Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

3 länder

Kina
Nordkorea
Sydkorea

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Vattenrådjuret (Hydropotes inermis) är ett litet hjortdjur från Korea och Kina och den enda arten i sitt släkte; molekylära studier visar att det är systergrupp till rådjuret. Det finns två underarter, den kinesiska (H. i. inermis) och den koreanska (H. i. argyropus). Den kinesiska underarten finns kvar vid nedre Yangtze, längs Jiangsus kust och på öarna i Zhejiang och är akut hotad i Kina, medan den koreanska uppgår till omkring 700 000 djur i Sydkorea, där den kallas gorani. Det lever i högvuxen vass och säv längs floder men också i berg, träsk, på gräsmarker och odlade fält, och simmar så bra att det når flera kilometer avlägsna flodöar. Vattenrådjur fördes till Storbritannien på 1870-talet; rymlingar och utsättningar från Woburn Abbey och Whipsnade lade grunden till den vilda stammen, som har sin tyngdpunkt i Bedfordshire, Cambridgeshire, Norfolk, Suffolk och norra Essex. En fransk stam som härstammade från djur som rymde 1960 anses utdöd, och 2019 påträffades arten i Primorje kraj i Ryssland.

Kapitel 02

Artkännedom

Ett litet hornlöst hjortdjur med en mankhöjd på 45 till 55 cm och en vikt på 11 till 14 kg, långa ben och lång hals; bakbenen är längre än frambenen, så att bakpartiet bärs högre än bogen, och det springer i harlika skutt. Pälsen är gulbrun med inslag av svarta hår och vit undertill, med ett rödbrunt eller grått, avsmalnande ansikte, krämvit haka och strupe och korta, mycket rundade öron. Svansen är kort, 5 till 10 cm, och nästan osynlig. På hösten byts sommarpälsen mot en tjockare, grov vinterpäls i ljust till gråaktigt brunt. Kiden är mörkbruna med vita strimmor och prickar. Det som avslöjar arten är betarna. Bockarna har långa övre hörntänder, i snitt 5,5 cm och upp till 8 cm, som sitter löst så att de kan fällas bakåt när djuret äter och skjutas fram i strid; getterna har små betar på omkring 0,5 cm. Det är också det enda hjortdjuret med doftkörtlar i ljumsken.

Kapitel 03

Beteende

Utanför brunsten lever vattenrådjuren ensamma, och bockarna är starkt revirhävdande; de märker sin mark med urin och spillning, genom att gnida körtlarna framför ögonen mot tunna träd och genom att bita av växtlighet. Rivaler mäter varandra genom att gå parallellt 10 till 20 m från varandra; viker ingen undan slåss de och hugger och river mot huvud, bog och rygg med betarna tills förloraren pressar huvudet mot marken eller flyr. Ärr och sönderrivna öron visar att striderna är vanliga. Det vanligaste lätet är ett skall, mer morrande än muntjakens gläfs, och en utmanad bock ger ifrån sig ett klickande ljud. Brunsten infaller i november och december. Vattenrådjuret är det mest fruktsamma av alla hjortdjur: upp till sju ungar finns noterade, men två eller tre är det normala. De prickiga kiden hålls gömda i täta snår i upp till en månad och drivs ut ur moderns revir på sensommaren. Födan är mest vass, men också gräs, säd och grönsaker.

Kapitel 04

Jakten

I Sydkorea har vattenrådjuret sedan 1994 klassats som skadligt vilt, eftersom dess naturliga fiender, koreansk tiger och leopard, har försvunnit. Vissa kommuner betalar skottpengar på 30 000 till 50 000 won under odlingssäsongen, och jakten är inte begränsad till den varma årstiden — vintern 2018 var 18 jaktområden i drift. I Kina betraktas det som skadedjur där det betar på åkrar med säd och grönsaker, och det jagas också för getternas råmjölk, som används i traditionell kinesisk medicin. I England och Wales är jakttiden för vattenrådjur 1 november–31 mars för båda könen, som är svåra att skilja åt i fält. I Skottland räknas arten inte som förekommande enligt Deer (Scotland) Act 1996. I Frankrike var den tidigare stammen fredad sedan 1973.

Källor

Källor: Water deer — Wikipedia, Vattenrådjur — Wikipedia (sv), The British Deer Society: Deer open season dates — läst 2026-10-29

Muntiacus muntjak

Samma familj (Cervidae)

Asien