Reeves’s muntjac

Muntiacus reevesi

Grupp: Storvilt
Storleksklass: Mellan (10–70 kg)
Familj: Cervidae

Utbredning

Asien
Europa

Biotop

Skog
Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

5 länder

Belgien
Japan
Kina
Storbritannien
Taiwan

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Röd muntjak (Muntiacus reevesi), även kallad kinesisk muntjak, är ett litet hjortdjur från sydöstra Kina, från Gansu till Yunnan, och Taiwan. Den lever från låglandet upp till 3 500 m, i tropisk låglandsskog, tempererad bergsskog, barrskog och på högt belägna ängar, och har fått sitt engelska namn efter John Reeves, naturforskare i Brittiska Ostindiska kompaniets tjänst på 1800-talet. IUCN klassar arten som livskraftig, och i Hongkong är den skyddad. De införda bestånden är en annan sak. Hertigen av Bedford släppte ut muntjak i skogarna kring Woburn Abbey 1901, och senare utsättningar spred den över England, där stammen uppskattades till 104 000 djur 2008 och nu finns överallt söder om Humber. Den har också införts till Irland, Belgien, Nederländerna och Japan, där rymlingar från djurparker i Chiba och på Izu Ōshima har vuxit till tiotusentals djur. Enligt Naturvårdsverket förekommer arten inte i Sverige.

Kapitel 02

Artkännedom

Ett litet, rödbrunt hjortdjur med en mankhöjd på omkring 0,5 m och en längd på 0,95 m, en kort svans på upp till 10 cm och en vikt på 10 till 18 kg som vuxen. Ansiktet är strimmigt, och buken är krämvit; den ljusa pälsen fortsätter upp mot hals och haka och under svansen, som är mörk på ovansidan. Bockarna bär korta horn, oftast 10 cm eller mindre, och långa övre hörntänder — betar på omkring 5 cm. Getterna har benknölar i pannan och små svarta fläckar. Underarten på Taiwan är mörkare än de övriga.

Kapitel 03

Beteende

Röd muntjak lever ensam och är mest aktiv i gryning och skymning, i skog och buskmark. Den äter örter, blommor, saftiga skott, svamp, bär, gräs och nötter, gnager bark och tar ägg och kadaver när tillfälle ges. Det engelska namnet barking deer kommer av det skall den ger ifrån sig vid parning eller när den blir störd. Båda könen håller små revir som märks med sekret från körtlarna framför ögonen. Bockar som slåss använder hornen för att få motståndaren ur balans och sårar den sedan med betarna. Getterna blir könsmogna under sitt första levnadsår, parning sker året runt och dräktigheten varar 209 till 220 dagar.

Kapitel 04

Jakten

Röd muntjak står sedan 2016 på EU:s förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse och får därför inte föras in, födas upp, transporteras, säljas eller släppas ut någonstans i EU. I England har den ingen fredningstid, eftersom den inte har någon bestämd tid för fortplantningen; British Deer Society rekommenderar att man bara fäller unga eller högdräktiga getter så att inga beroende kid lämnas kvar. Sedan 2019 är det i England också förbjudet att fånga och återutsätta muntjak. Irland införde jakt året runt efter observationer 2008. I Sverige räknar jaktförordningen upp röd muntjak bland de främmande viltarter som får jagas året runt, 1 juli–30 juni, för att förhindra skador. Naturvårdsverkets beslut från februari 2026 tillåter dessutom jägare utsedda av Svenska Jägareförbundet att fälla upp till tio djur om året i hela landet till och med 2027. Det magra muntjakköttet framhålls för sina kulinariska kvaliteter.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Reeves’s muntjac. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Jerome Ko CC BY

Källor

Källor: Reeves's muntjac — Wikipedia, Muntiacus reevesi — Wikipedia (sv), Naturvårdsverket: Invasiva främmande arter på EU:s förteckning — djur (augusti 2025), Naturvårdsverket: Jakt efter invasiva främmande arter inom uppdrag för Svenska Jägareförbundet (NV-26-001857), Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag, The British Deer Society: Deer open season dates — läst 2026-10-29