Storvilt
Ren
Rangifer tarandus tarandus
- Grupp
- Storvilt
- Storleksklass
- Stor (70–300 kg)
- Familj
- Cervidae
Utbredning
- Europa
- Arktis
Biotop
- Tundra
- Barrskog
Utbredning
Länder arten finns i
4 länder
- Finland
- Island
- Norge
- Sverige
Utbredning från:GBIF occurrence records — läst 2026-08-05
Kapitel 01
Översikt
Fjällrenen (Rangifer tarandus tarandus) — fjellrein eller villrein på norska — är en medelstor till stor underart av ren, hemmahörande på västra skandinaviska halvön. Verkligt vild fjällren finns i dag bara i västra Skandinavien, med de största bestånden i centrala och södra Norge: 70 000 till 80 000 totalt, koncentrerade till Sør-Trøndelag, Nord-Trøndelag och norra Hedmark, med en mindre stam på 6 000 till 7 000 på Hardangervidda. Stammen är förvaltad, och återhämtningen är sen. Vildren i Norge var helt fredad 1902–1906; beståndet sjönk ändå igen och låg på 1920-talet på omkring 2 700 djur. Kvoter som infördes på 1930-talet förde tillsammans med vandringarna stammen tillbaka över 30 000 i mitten av 1990-talet. Fjällren jagas i dag allmänt för köttets skull och som troféjakt.
Kapitel 02
Artkännedom
Ett medelstort till stort partåigt hovdjur med tjock dubbelpäls mot den norska vintern. Tjurar väger i snitt 70 till 150 kg, vajor 40 till 100 kg. Båda könen bär horn — ovanligt bland hjortdjur — men vajorna slåss inte med dem mot varandra; de använder dem för att försvara foder eller mark mot inkräktare. Sommarpälsen är mest ljusbrun med vit spegel, och hos vissa genetiska varianter svarta ben och krämvit hals. Vinterpälsen går från krämvit med beige bogar och rygg till helt krämvit. Fysiologin är byggd för kyla. Renens hemoglobin lämnar ifrån sig syre effektivt även vid mycket låga temperaturer, vilket har betydelse eftersom benen regelmässigt hålls långt kallare än kroppens kärna — regional heterotermi. I värme växlar renen från nos- till munandning för att göra sig av med värme.

Fältdata
Spår
Ett foto på verkliga spår efter Ren. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.
Spårfoto:LeeAnn LatremouilleCC BY
Till bords
Kött och matlagning
Matbetyg 4 av 54/5
- Säljs som kött på en laglig marknad
- Har en namngiven traditionell rätt
- Publicerat sätt att hantera och tillaga
- Äts i mer än ett land
- Inga kända kostråd eller varningar
Innan du äter: Lever och njure från ren lagrar kadmium och rekommenderas inte som föda; muskelköttet berörs inte. Livsmedelsverket räknar inälvor från vilt bland de största bidragen till kadmium i kosten.
Traditionella tillagningar
- Renskav
- Fryst renkött hyvlat tunt och stekt hårt och snabbt, den vardagliga samiska och nordnordiska tillagningen, oftast avslutad med grädde och serverad med lingon och potatis. Sautéed reindeer — Wikipedia
- Rimmad och rökt ren
- Saltning, torkning och kallrökning är det traditionella sättet att hålla köttet, och ytterfilé och stek konserveras fortfarande så i hela norra Skandinavien. Charcuterie — Wikipedia
Källor
Källor: Mountain reindeer — Wikipedia, Livsmedelsverket: Kadmium — läst 2026-08-05
Korshänvisning
Närbesläktade arter
Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.

Storvilt
Caribou
Rangifer tarandus granti
Samma släkte (Rangifer)

Storvilt
Älg
Alces alces
Samma underfamilj (Odocoileinae)

Storvilt
Rådjur
Capreolus capreolus
Samma underfamilj (Odocoileinae)

Storvilt
Svartsvanshjort
Odocoileus hemionus
Samma underfamilj (Odocoileinae)

Storvilt
Vitsvanshjort
Odocoileus virginianus
Samma underfamilj (Odocoileinae)

Storvilt
Columbian blacktail deer
Odocoileus hemionus columbianus
Samma underfamilj (Odocoileinae)
