Enkelbeckasin

Gallinago gallinago

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Scolopacidae

Utbredning

Europa
Asien

Biotop

Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

130 länder

Afghanistan
Albanien
Algeriet
Armenien
Azerbajdzjan
Bahrain
Bangladesh
Belarus
Belgien
Bhutan
Bosnien och Hercegovina
Brittiska territoriet i Indiska oceanen
Brunei
Bulgarien
Burkina Faso
Burundi
Centralafrikanska republiken
Cypern
Danmark
Djibouti
Egypten
Elfenbenskusten
Eritrea
Estland

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Enkelbeckasinen (Gallinago gallinago) är en liten, satt vadare i Gamla världen som häckar i kärr, myrar, tundra och fuktängar över Palearktis, från Island och norra Fennoskandien till Kamtjatka. Den är flyttfågel: europeiska fåglar övervintrar i södra och västra Europa och Afrika, asiatiska i det tropiska södra Asien. Två underarter erkänns, och den nordamerikanska amerikanska beckasinen räknades tidigare som en tredje. Med 7–11 miljoner vuxna individer är arten inte globalt hotad, men den minskar, med lokala utdöenden i den södra delen av det europeiska utbredningsområdet på grund av utdikning och intensivt jordbruk. I Sverige är den sedan 2025 rödlistad som nära hotad, efter en uppskattad minskning med omkring 17,5 procent på 15 år.

Kapitel 02

Artkännedom

Vuxna fåglar är 25–27 cm långa med 44–47 cm vingbredd och väger 80–140 g, upp till 180 g före flyttningen. Näbben är mycket lång och rak, 5,5–7 cm; benen är korta och grågröna. Kroppen är brunspräcklig med halmgula strimmor ovan och ljus under, och huvudet har ett mörkt streck genom ögat med ljusa streck över och under samt ett ljust centralt hjässband. Amerikansk beckasin har åtta par stjärtpennor mot enkelbeckasinens sju. Uppflogen visar den en bred vit bakkant på vingen och ropar ett explosivt "kätsch".

Kapitel 03

Beteende

Skygg och väl kamouflerad håller den sig nära marken i vegetationen och lättar först när man kommer nära, stiger då och flyger i sicksack för att förvirra rovdjur, ofta långt. Den födosöker i mjuk dy, sonderar eller plockar efter synen, främst insekter och daggmaskar och en del växtmaterial. Under spelet flyger hanen högt i cirklar och gör grunda störtdyk, där de utspärrade yttre stjärtpennorna vibrerar och ger det brummande, bräkande ljud som gett fågeln namn som "heather-bleater" i Skottland och taivaanvuohi, "himmelsget", på finska; på äldre svenska kallades den bland annat horsgök och himmelsget. Boet ligger väl dolt på marken; honan ruvar fyra ägg i 18–21 dagar, och sedan tar var förälder hand om halva kullen tills ungarna blir flygga efter 10–20 dagar.

Kapitel 04

Jakten

Kamouflaget gör att beckasinen kan hålla sig dold för jägare i kärret, och den är vaksam och lättskrämd; när den väl flyger gör den ryckiga flykten den till ett svårt mål. Svårigheten att jaga beckasin gav upphov till engelskans "sniper", som först betydde en jägare skicklig i skytte och att hålla sig dold. I Sverige har enkelbeckasinen ingen allmän jakttid i jaktförordningen, varken i nuvarande lydelse eller i den som träder i kraft den 1 juli 2027.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Enkelbeckasin. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Garth Harwood CC BY

Källor

Källor: Common snipe — Wikipedia, Enkelbeckasin — Wikipedia, Snipe — Wikipedia, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Korshänvisning