Skogs- och fältfågel

Dvärgbeckasin

Lymnocryptes minimus

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Scolopacidae

Utbredning

Europa
Asien

Biotop

Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

75 länder

Afghanistan
Albanien
Algeriet
Armenien
Azerbajdzjan
Bahrain
Bangladesh
Belgien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Cypern
Danmark
Egypten
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Förenade Arabemiraten
Georgien
Grekland
Indien
Irak
Iran
Irland

Utbredning från:Wikipedia country bird lists — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Dvärgbeckasinen (Lymnocryptes minimus) är den minsta beckasinen och ensam i sitt släkte; genetiska studier visar att den står närmare morkullorna än de andra beckasinerna. Brünnich beskrev den 1764 från den danska ön Christiansø. Släktnamnet är grekiska för "gömd i kärret", minimus latin för "minst", och engelskans "jack" kommer enligt moderna ordböcker av mansnamnet — även om Alfred Newton föreslog att det syftar på fågelns ringa storlek, eftersom jack är den minsta kulan i bowls. Den häckar i kärr, myrar, tundra och fuktängar med låg vegetation i norra Europa och norra Ryssland, österut till Kolyma, och övervintrar i Storbritannien, Europa längs Atlanten och Medelhavet, Afrika och Indien. I Sverige häckar den i princip enbart på våta myrar från norra Dalarna till Torne lappmark, flyttar i oktober–november och återvänder till södra Sverige från mars. Det afrikansk-eurasiska våtmarksfågelavtalet AEWA omfattar arten.

Kapitel 02

Artkännedom

Mindre än enkelbeckasinen, ungefär två tredjedelar så stor, och med mycket kortare näbb: 18–25 cm lång, med 30–41 cm vingbredd och en vikt på 33–73 g. Den är brunspräcklig ovan och ljus under, med ett mörkt streck genom ögat; de smala, spetsiga vingarna visar gula ryggstrimmor i flykten. Huvudet avgör: det saknar ljust centralt hjässband och har i stället två ljusa sidostreck, skilda från ögonbrynsstrecket av mörka fjädrar. På marken gungar den oavbrutet, som om den stod på fjädrar.

Kapitel 03

Beteende

På vintern är dvärgbeckasinen tillbakadragen och väl kamouflerad, trycker och lättar inte förrän man är mycket nära, och flyger sedan tyst en kort bit innan den faller ner i skydd igen — därför letar fågelskådare upp den genom att gå genom kärret tills en fågel lättar. Den födosöker i mjuk dy, sonderar eller plockar efter synen, främst insekter och daggmaskar och en del växtmaterial. Hanens spelflykt åtföljs av ett ihåligt, svårlokaliserat ljud som liknats vid en avlägset galopperande häst; vintertid är den tyst. Boet ligger väl dolt på marken och rymmer tre eller fyra ägg.

Kapitel 04

Jakten

I Sverige har dvärgbeckasinen ingen allmän jakttid i jaktförordningen, varken i nuvarande lydelse eller i den som träder i kraft den 1 juli 2027.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Dvärgbeckasin. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Donkey shot CC BY-SA 4.0

Källor

Källor: Jack snipe — Wikipedia, Dvärgbeckasin — Wikipedia, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Korshänvisning