Bergand

Aythya marila

Grupp: Sjöfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Anatidae

Utbredning

Nordamerika
Europa
Arktis

Biotop

Kust
Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

60 länder

Albanien
Armenien
Azerbajdzjan
Belarus
Belgien
Bermuda
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Georgien
Gibraltar
Grekland
Hongkong SAR
Irland
Island
Isle of Man
Italien
Japan
Kanada
Kazakstan

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Berganden (Aythya marila) — kallad 'bluebill' i Nordamerika — är en medelstor dykand, större än de nära släktingarna mindre bergand och vigg. Linné beskrev den 1761 med Lappland som typlokal; marila är grekiska för glödande kol. Det engelska namnet scaup kommer troligen av ett skotskt och nordengelskt ord för musselbank, där fåglarna söker föda på vintern. Två underarter erkänns, den eurasiska marila och den nordamerikanska nearctica. Den häckar cirkumpolärt innanför polcirkeln — på Island, i norra delen av Skandinaviska halvön inklusive stora delar av norra Östersjön och de högre fjällen, i norra Ryssland och Sibirien, Alaska och norra Kanada — på sank låglandstundra och öar i sötvattensjöar. Vintertid drar den till kustvikar och flodmynningar, i Europa från Brittiska öarna och Sveriges sydspets till Danmark och kusten från Bretagne till Polen. Den klassas som livskraftig, även om bergandsbestånden har minskat stadigt sedan 1980-talet.

Kapitel 02

Artkännedom

Berganden är 39–56 cm lång med 71–84 cm vingbredd och väger 726–1 360 g, omkring 20 procent tyngre och 10 procent längre än den mindre berganden. Den har ljusblå näbb med en liten svart nagel och gula ögon. Hanen har mörkt huvud med grön till purpur glans, glänsande svart bröst, hals och stjärt, ljusgrå vattrad rygg och klart vit buk och sidor; ett vitt band löper längs vingens ovansida från vingspegeln ut mot spetsen. Ben och fötter är grå hos båda könen. Honan är brun med liknande men mattare vita vingteckningar och ett vitt band vid basen av den något mattare blå näbben. Ungfåglar liknar honor. Att skilja berganden från mindre bergand i fält är svårt: berganden har rundare huvud, mer vitt i vingen och en större, bredare näbb med något större nagel.

Kapitel 03

Beteende

Bergänder dyker efter födan och äter den vid ytan: främst blötdjur, vattenväxter och vatteninsekter, med små kräftdjur på sommaren. De kan dyka 6–10 m och stanna under i upp till en minut, och samlas vintertid i flottar som kan räkna tusentals fåglar. Hanarna uppvaktar honorna med en mjuk, snabb vissling från senvintern in på våren, på väg tillbaka till häckningsplatserna, och uppvaktningen slutar i monogama par. Paren häckar tätt i kolonier nära vatten, på öar, stränder eller flytande växtmattor. När honan har lagt sina ägg lämnar hanen henne för att rugga på en stor sjö, ibland flera hundra kilometer bort — till exempel från norra Skandinavien till IJsselmeer i Nederländerna. Honan lägger sex till nio olivbeige ägg och ruvar dem i 24–28 dagar; ungarna söker föda själva strax efter kläckningen men blir flygga först efter 40–45 dagar.

Kapitel 04

Jakten

Berganden är ett populärt jaktbyte i Nordamerika och Europa och jagas i Danmark, Tyskland, Grekland, Frankrike, Storbritannien och Irland samt i Iran, både som sport och kommersiellt. Den måste skjutas i flykten med hagelgevär, ett krävande mål i upp till 121 km/h. Jägarna skjuter från stranden, från gömslen ute på vattnet och från liggbåtar — låga, kajakliknande båtar som jägaren ligger i — och lägger ofta ut vettar som efterliknar en flotte bergänder, med en öppen yta där fåglarna kan landa. Ringar som jägare rapporterar ger kunskap om flyttning, avskjutning och överlevnad. I Sverige har berganden ingen allmän jakttid i jaktförordningen, varken i nuvarande lydelse eller i den som träder i kraft den 1 juli 2027.

Till bords

Kött och matlagning

Matbetyg 3 av 53/5

Säljs som kött på en laglig marknad
Har en namngiven traditionell rätt
Publicerat sätt att hantera och tillaga
Äts i mer än ett land
Inga kända kostråd eller varningar

Innan du äter: Omkring 80 procent av de nordamerikanska bergänderna övervintrar längs den tätbebyggda Atlantkusten och bär höga halter av organiska miljögifter och tungmetaller: alla 107 fåglar i en studie hade spår av bly, kadmium, nickel och andra metaller i vävnaderna, med mest kadmium i njurarna och mest koppar och mangan i levern.

Traditionella tillagningar

Stekt vildand: Berganden nämns bland de vildänder som ofta äts i Europa; vildand steks oftast kort och serveras rosa. Duck as food — Wikipedia
Salmi: Stekt fågelvilt, däribland and, skuret rosa och värmt i en sås på stekskyn eller viltfond, rundad med vin eller konjak. Salmis — Wikipedia

Källor

Källor: Greater scaup — Wikipedia, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Aythya collaris

Samma släkte (Aythya)

Nordamerika