Nubisk stenbock

Capra nubiana

Grupp: Storvilt
Storleksklass: Mellan (10–70 kg)
Familj: Bovidae

Utbredning

Afrika
Asien

Biotop

Öken
Berg och fjäll

Utbredning

Länder arten finns i

9 länder

Egypten
Israel
Jemen
Jordanien
Oman
Palestinska territorierna
Saudiarabien
Sudan
Syrien

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Nubisk stenbock (Capra nubiana) är en ökengetart i bergen i nordöstra Afrika och Mellanöstern. Den räknades länge som en underart till alpstenbocken men erkänns nu som en egen art. Utbredningen omfattar i dag Egypten, Jordanien, Oman, Israel, Palestina, Saudiarabien och Sudan; den är utdöd i Syrien, försvann från Libanon vid mitten av 1800-talet och håller på att återinföras där, och om den finns kvar i Etiopien, Eritrea och Jemen är osäkert. Det vilda beståndet uppskattas till omkring 4 500 könsmogna djur och IUCN klassar arten som sårbar. Konkurrens med boskap om vatten och bete, jakt, klimatförändringar samt fragmentering och förstörelse av livsmiljöer tynger den. Israel och Palestina har omkring 1 200–1 500 djur, Egypten 600–1 250, Oman 700–1 350 och Jordanien 480–600, medan reservatet Hawtat bani Tamim i Saudiarabien har förlorat tre fjärdedelar av sina stenbockar till tjuvjakt sedan 2005.

Kapitel 02

Artkännedom

Den minsta av stenbockarna, med en mankhöjd på omkring 65–75 cm. Hanarna är betydligt större än honorna och väger 52–74,7 kg mot 25,3–32,7 kg. Pälsen är ljust sandbrun med vit buk, svartvitt tecknade ben, ljus bakdel och mörkbrun svans; hanarna har en mörkbrun man längs ryggen och får skägg från två eller tre års ålder som blir längre och mörkare med åren. Under höstens brunst får könsmogna hanar en mycket mörkbrun brunstpäls på bröst och sidor, men inte alla hanar. Hornen är långa och smala och böjer sig upp, bakåt och nedåt. Hos hanarna blir de omkring 1 m långa och har kraftiga valkar som hindrar hopkrokade horn från att glida isär i strid; honornas blir omkring 30 cm. Hanarnas horntillväxt planar ut vid sju till åtta år, och antalet valkar följer djurets ålder.

Kapitel 03

Beteende

Den är dagaktiv och vilar på natten i grunda gropar som den gräver i klippsidorna, och håller sig aldrig långt från stupen: ju längre ifrån dem den betar, desto vaksammare blir den. Den klättrar och hoppar lätt, flera meter i ett enda språng, och rör sig längs klipporna i gåsmarsch på väl upptrampade stigar. Den äter främst gräs och blad, särskilt akacia, och ställer sig på bakbenen eller klättrar till och med upp i träd för att nå dem. Under vinterns regn sprider den sig ut på öppna platåer; under den torra sommaren samlas den kring skuggiga oaser. Flockar av honor, ungar och hanar upp till omkring tre år, oftast upp till 20 djur, håller sig nära permanenta vattenkällor och har en rangordning; vuxna hanar lever ensamma eller i lösa grupper om upp till åtta. Hanarna ansluter till flockarna under en sex till åtta veckor lång brunst i oktober och november, och stora hanar slåss med ljudliga hornstötar. Efter fem månader föds ett eller två kid mellan mars och juli, de flesta i slutet av mars och i april. Kiden kan stå inom 15 minuter, samlas i barnkammare i flera veckor och avvänjs vid omkring fyra månader. Bland rovdjuren finns arabisk leopard, varg, ökenlo och kungsörn.

Kapitel 04

Jakten

Beduiner har av tradition jagat stenbocken för kött och skinn och anlitades ofta som jägare och guider av brittiska och egyptiska tjänstemän; på senare tid har en del beduiner på Sinai i stället arbetat med att skydda den. I Israel jagades stenbocken nästan till utrotning efter första världskriget, och när staten bildades förbjöds jakten och reservat inrättades, varefter beståndet återhämtade sig; natur- och parkmyndigheten utreder i dag tjuvjakt och upprätthåller ett strängt skydd mot den. På andra håll driver tjuvjakt nedgången i Egypten, Oman och Saudiarabien, och jakt är det största hotet i Jordanien, där uppfödning i fångenskap och återinförsel har byggt upp ett bestånd som en gång nästan var utrotat.

Källor

Källor: Nubian ibex — Wikipedia, Nubisk stenbock — Wikipedia (sv) — läst 2026-10-29

Capra caucasica

Samma släkte (Capra)

EuropaAsien