Fjällräv

Vulpes lagopus

Grupp: Rovdjur och pälsvilt
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Canidae

Utbredning

Arktis
Nordamerika

Biotop

Tundra

Utbredning

Länder arten finns i

9 länder

Finland
Grönland
Island
Kanada
Norge
Ryssland
Svalbard och Jan Mayen
Sverige
USA

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Fjällräven (Vulpes lagopus), även kallad polarräv, är en liten räv på den arktiska tundran med cirkumpolär utbredning: Island, Fennoskandien, Svalbard, norra Ryssland, öarna i Berings hav, Grönland, Alaska och Kanada söderut till Hudson Bay, med utposter i kanadensisk barrskog och på Kenaihalvön. Linné beskrev den 1758 som Canis lagopus efter ett typexemplar från svenska Lappland; lagopus betyder ”harfot”, efter de pälsklädda trampdynorna. Den är Islands enda inhemska landdäggdjur och kom dit över det frusna havet i slutet av den senaste istiden, och den har satts ut på Aleuterna för pälsdjursuppfödning. Världsbeståndet uppgår till flera hundra tusen djur och IUCN klassar arten som livskraftig, men den fennoskandiska stammen är hotad. Extrema pälspriser kring sekelskiftet 1900 drev på jakten även när stammen var som minst; Sverige fredade fjällräven 1928, Norge 1930 och Finland 1940, men omkring år 2000 fanns bara 40–60 djur i Sverige. Naturvårdsverket klassar den som starkt hotad i Sverige. Inventeringen 2025 räknade 97 kullar i Fennoskandien — 56 i Sverige, 38 i Norge och 3 i Finland — och omkring 526 vuxna djur, färre än året innan då de var 582, och inaveln ökar i flera delpopulationer.

Kapitel 02

Artkännedom

Mindre än rödräven, med en mankhöjd på 25–30 cm, rundad kropp, kort nos och korta ben och korta, tjocka öron som håller kvar värmen. Hanarna väger i snitt 3,5 kg och mäter 55 cm från nos till svansrot, honorna 2,9 kg och 52 cm; den yviga svansen är ungefär en tredjedel av kroppslängden, och rävar längre norrut är mindre. Det finns två genetiska färgformer. Den vita formen är brun ovan och ljus under på sommaren och helvit på vintern; den lever mest inåt land. Den blå formen, blåräven, är mörkbrun eller grå på sommaren och bara lite ljusare på vintern och håller sig vid kusterna, där färgen smälter in mot klipporna — i Alaska är den vanligast på Aleuterna och Pribilovöarna. Vinterpälsen är dubbelt så lång som sommarpälsen och till 70 procent fin underull.

Kapitel 03

Beteende

Fjällräven äter nästan alla små djur den kommer åt — framför allt lämlar och sorkar, men också harar, fåglar, ägg, fisk, as och i april och maj vikarungar i deras snölyor — samt bär och tång. Den följer isbjörn och varg för att ta vara på rester och lägger upp förråd: i Kanada samlar den snögåsägg i en takt av 2,7–7,3 i timmen och gömmer de flesta, och en del äts upp till ett år senare. Den går inte i ide men lägger på sig fett på hösten, ibland mer än halva kroppsvikten. Ungarna föds i stora, söderläges lyor med många ingångar, ofta i åsar, som kan användas i årtionden eller århundraden. Parningen sker i april och maj, dräktigheten är omkring 52 dagar, och kullar på upp till 25 valpar är de största bland rovdjuren; vita fjällrävar förökar sig i takt med lämmelcykeln på 3–5 år och kan låta bli att föröka sig alls under dåliga år. Paren är i regel monogama. Vissa vandrar enorma sträckor: en ettårig hona som märktes på Svalbard 2019 gick över isen till Grönland på 21 dagar och vidare till Ellesmereön, 3 506 km på 76 dagar.

Kapitel 04

Jakten

Det var pälsen som drev jakten på fjällräv, och blårävens skinn var mest värda; okontrollerad fångst har nästan utplånat två delpopulationer, och på 1920-talet sattes rävar till och med ut på rävfria öar i Aleuterna för att få fler blårävar, på bekostnad av aleutisk kanadagås. I Alaska jagas och fångas den fortfarande, och Alaska Department of Fish and Game anger avskjutningen som en viktig dödsorsak där det sker. Fjällräven jagas också på Island, där den ses som ett hot mot fårnäringen, och på Svalbard; ingen av de stammarna verkar hotad. I Sverige har fjällräven ingen jakttid och är statens vilt enligt 33 § jaktförordningen: en räv som hittas död eller dödas tillfaller staten. Jakten används i stället för att skydda den — Naturvårdsverkets åtgärdsprogram bekostar utfodring vid lyorna och jakt på rödräv, som dödar fjällrävar, konkurrerar om födan och sprider skabb, och har infört jaktförbud i vissa områden för att hålla hundar borta och lämna riporna åt fjällrävarna.