Alla arter

Rovdjur och pälsvilt

Isbjörn

Ursus maritimus

Grupp
Rovdjur och pälsvilt
Storleksklass
Mycket stor (300 kg+)
Familj
Ursidae

Utbredning

  • Arktis
  • Nordamerika

Biotop

  • Tundra
  • Kust

Utbredning

Länder arten finns i

6 länder

  • Grönland
  • Kanada
  • Norge
  • Ryssland
  • Svalbard och Jan Mayen
  • USA

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Isbjörnen (Ursus maritimus) är den största nu levande björnen och det största landlevande rovdjuret, nära släkt med brunbjörnen och fortfarande i stånd att få avkomma med den. Den lever på havsisen i Arktis och räknas som marint däggdjur eftersom den är så beroende av havet: utbredningen omfattar Grönland, Kanada, Alaska, Ryssland och Svalbard, söderut till Jamesbukten och Newfoundland och Labrador, och den har setts 25 km från Nordpolen. Forskarna delar in den i minst 18 delpopulationer. Ett 14 000 år gammalt lårben från isbjörn som hittades i en märgelgrav på Kullaberg i Skåne 1852 tyder på att arten fanns i södra Sverige i slutet av den senaste istiden; i modern tid har enstaka björnar kommit så långt söderut som Finnmark, där en utmärglad unghanne sköts på Lille Ekkerøy 1953. IUCN klassar isbjörnen som sårbar, med 22 000–31 000 djur, och anger klimatförändringar, föroreningar och energiutvinning som de största hoten. När havsisen krymper tvingas björnarna i land innan de hunnit lägga på sig fett, de kommer sämre åt sälarna och fler hamnar i konflikt med människor. Arten är listad som hotad enligt USA:s Endangered Species Act sedan 2008 och som särskilt beaktansvärd i Kanada sedan 1991.

Kapitel 02

Artkännedom

Hanarna är i regel 200–250 cm långa och väger 300–800 kg; honorna är betydligt mindre, 180–200 cm och 150–300 kg, men en gödd dräktig hona kan nå 500 kg. Mankhöjden är 130–160 cm, och den tyngsta som finns noterad, en hanne som sköts vid Kotzebue Sound i Alaska 1960, ska ha vägt 1 002 kg. Jämfört med brunbjörnen är den smärtare, med smalare och plattare skalle, längre hals, lägre puckel över bogen och en böjd ”romersk näsa”. Pälsen är vit till gulaktig — håren saknar pigment, och de ihåliga, genomskinliga täckhåren sprider ljuset — över svart hud och ett fettlager på 5–10 cm. Tassarna är stora, framtassarna bredare än baktassarna, med håriga trampdynor som ger fäste på snö och is och små, vassa, krökta klor.

Kapitel 03

Beteende

Isbjörnen är den mest köttätande av björnarna och lever främst på vikare, där den framför allt äter späcket; den tar också storsäl, grönlandssäl, unga valrossar, vitval, narval, fåglar, ägg och as. Den smyger på sälar som ligger uppe på isen med huvudet lågt och rusar sedan till, väntar vid andhål och iskanter, simmar fram under sälar på isflak och bryter på våren in i vikarungarnas snölyor. Den går och galopperar men travar inte, når omkring 40 km/h i språng och simmar i upp till 6 km/h, i genomsnitt 3,4 dygn och 154 km i sträck. Vuxna björnar lever ensamma utom honor med ungar och parande par, men hanar på land kan vandra och vila tillsammans. Parningen sker på havsisen mellan mars och maj; mellan augusti och oktober gräver den dräktiga honan ett ide i snö eller jord, och det är bara hon som går i ide. Hon föder oftast två ungar, som stannar hos henne i upp till två och ett halvt år. Mellan 1870 och 2014 finns omkring 73 angrepp på människor noterade, varav 20 dödliga, de flesta av hungriga unga hanar.

Kapitel 04

Jakten

Isbjörnen jagades för minst 8 000 år sedan, och före skjutvapnen fällde de arktiska folken den med lans, pilbåge och hundar, ibland från båt eller vid idet, och tog vara på päls, kött, fett, senor, ben och tänder. Därefter kom den kommersiella jakten: Ryssland handlade med isbjörnsvaror från 1556, omkring 22 000 björnar fälldes på Svalbard från 1870-talet till 1970-talet, och Hudson's Bay Company beräknas ha sålt 15 000 pälsar. År 1973 undertecknade Kanada, Danmark för Grönlands räkning, Sovjetunionen, Norge och USA avtalet om bevarande av isbjörn, som förbjöd det mesta av jakten men tillät ursprungsfolkens jakt med traditionella metoder. I Alaska bidrog sportjakten på 1950- och 1960-talen till att stammen minskade, och sedan Marine Mammal Protection Act 1972 får bara Alaskas ursprungsbefolkning jaga isbjörn, för självhushåll; köttet äts och pälsen blir kläder och filtar. I Kanada tillhör rätten att fälla isbjörn ursprungsfolken enligt deras markrättsavtal, med kvoter i de flesta regioner, och varje björn som dör genom människan — vid självhushållsjakt, i nödvärn, av olyckshändelse eller genom tjuvjakt — räknas av mot regionens kvot. I Nunavut och Northwest Territories kan ett samhälle låta utomstående jägare använda en del av sina licenser vid inuitguidade jakter med hundspann, mindre än 10 procent av avskjutningen under senare år. Grönland fastställer en årlig kvot för självhushållsjakt, kommunerna utfärdar licenserna, bara ensamma vuxna björnar får fällas, troféjakt är inte tillåten och isbjörnsprodukter får inte föras ut ur landet.

Spår efter Isbjörn

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Isbjörn. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Karsten RohwederCC BY

Till bords

Kött och matlagning

Matbetyg 2 av 52/5

  • Säljs som kött på en laglig marknad
  • Har en namngiven traditionell rätt
  • Publicerat sätt att hantera och tillaga
  • Äts i mer än ett land
  • Inga kända kostråd eller varningar

Innan du äter: Ät aldrig levern: den lagrar så mycket A-vitamin från björnens byten att arktiska upptäcktsresande har insjuknat och några dött efter att ha ätit den. Köttet bär också på trikiner — Nunavuts regering varnar för att de flesta isbjörnar har parasiten, att frysning eller fermentering inte dödar den och att köttet måste genomstekas tills inget rosa eller rött syns.

Källor

Källor: Polar bear — Wikipedia, Isbjörn — Wikipedia (sv), Alaska Department of Fish and Game: Polar bear species profile, Alaska Department of Fish and Game: Polar bear uses, U.S. Fish & Wildlife Service: Polar bear (Ursus maritimus), Agreement on the Conservation of Polar Bears: National management — Canada, Agreement on the Conservation of Polar Bears: National management — Greenland, Polar Bears Canada (Polar Bear Administrative Committee): Guided hunting in Canada, Nunatsiaq News: Eating polar bear? Make sure it's well-cooked, GN warns (5 March 2018) — läst 2026-10-29

Korshänvisning

Närbesläktade arter

Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.