Gråsäl

Halichoerus grypus

Grupp: Rovdjur och pälsvilt
Storleksklass: Stor (70–300 kg)
Familj: Phocidae

Utbredning

Europa
Nordamerika
Arktis

Biotop

Kust

Utbredning

Länder arten finns i

27 länder

Belgien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Grönland
Guernsey
Irland
Island
Isle of Man
Jersey
Kanada
Lettland
Litauen
Nederländerna
Norge
Polen
Portugal
Ryssland
S:t Pierre och Miquelon
Spanien
Storbritannien
Sverige

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Gråsälen (Halichoerus grypus) är en stor äkta säl som finns på båda sidor av Nordatlanten, den enda arten i släktet Halichoerus — latin för "krokhövdat havssvin". Den kallas också hästhuvudsäl, efter sitt stora huvud. Den är bofast i 18 länder, däribland Sverige, Finland, Estland, Danmark, Norge, Island, Storbritannien, Irland och USA, och uppträder som tillfällig gäst på Grönland och i Portugal. Världsbeståndet uppskattades till omkring 632 000 djur 2016. Två underarter erkänns; typexemplaret av H. g. grypus, fångat utanför Amager i danska Östersjön 1788, ansågs förlorat i många år, återfanns 2016 och DNA-testades till ett östersjödjur snarare än ett grönländskt.

Kapitel 02

Artkännedom

Stor och tung. I östra Atlanten är hanarna normalt 1,95–2,3 m långa och väger 170–310 kg, medan honorna är betydligt mindre, 1,6–1,95 m och 100–190 kg. Djur i västra Atlanten är ofta avsevärt större, med hanar på i snitt upp till 2,7 m. Huvudet är det som de folkliga namnen syftar på: långt, tungt och rakt i profilen, helt olikt knubbsälens lilla runda huvud.

Kapitel 03

Beteende

Gråsälen tillbringar större delen av tiden till havs och går upp på kobbar, öar och grund inte långt från land, och kommer då och då ända i land för att vila. Östersjöunderarten går oftast upp på natten, med start strax efter solnedgången — ett beteende som troligen hänger samman med huvudbytet strömming, som står i stim på dagen och sprider ut sig på natten. Yngelkolonierna ligger i regel på stränder och avlägsna öar, men i Östersjön och Saint Lawrenceviken har gråsäl också iakttagits föda på havsis. Honorna återvänder i allmänhet till exakt den plats där de själva föddes för att föda, men söker sig ibland till en annan koloni. Honorna blir könsmogna vid tre till fem års ålder.

Kapitel 04

Jakten

Gråsälen var nära att utrotas i USA genom jakt på tran, kött och skinn, med skottpengar på all säl fram till 1945 i Maine och 1962 i Massachusetts. Trycket går nu åt andra hållet. År 2013 krävde fiskare på Cape Cod avskjutning av det växande gråsälsbeståndet av oro för det lokala torskfisket, och 2012 lades ett omdiskuterat förslag om att skjuta av 70 000 gråsälar i Skottland.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Gråsäl. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Owen CC BY

Till bords

Kött och matlagning

Matbetyg 2 av 52/5

Säljs som kött på en laglig marknad
Har en namngiven traditionell rätt
Publicerat sätt att hantera och tillaga
Äts i mer än ett land
Inga kända kostråd eller varningar

Innan du äter: Livsmedelsverket räknar säl bland de svenska vilda djur som kan bära trikiner, vid sidan av vildsvin, björn, varg, lodjur, räv och järv. Kött från trikinbärande djur måste analyseras innan det äts; parasiten dör vid omkring 60–65 °C i ugn men kräver över 70 °C på grill, och vissa köldtåliga stammar överlever frysning.

Traditionella tillagningar

Sälkött: Gråsäl jagades för tran, kött och skinn till den grad att den nästan utrotades i USA, där skottpengar betalades på säl fram till 1945 i Maine och 1962 i Massachusetts. Seal hunting — Wikipedia

Källor

Källor: Grey seal — Wikipedia, Livsmedelsverket: Trikiner — läst 2026-08-05

Korshänvisning