Alla arter

Storvilt

Blåfår

Pseudois nayaur

Grupp
Storvilt
Storleksklass
Mellan (10–70 kg)
Familj
Bovidae

Utbredning

  • Asien

Biotop

  • Berg och fjäll

Utbredning

Länder arten finns i

5 länder

  • Bhutan
  • Indien
  • Kina
  • Nepal
  • Pakistan

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Blåfår eller bharal (Pseudois nayaur) är ett getdjur i höga Himalaya som lever på alpängar och klippiga sluttningar i Bhutan, Kina, Indien, Myanmar, Nepal och Pakistan, oftast på 2 200–5 500 meters höjd. Bharal är artens namn på hindi; blåfår kommer av pälsens blåaktiga skimmer. Trots namnet är det ensamt i sitt släkte och genetiskt närmare getterna (Capra) än fåren. Två underarter erkänns, himalayablåfår (P. n. nayaur) och kinesiskt blåfår (P. n. szechuanensis), och blåfåren i Helanbergen kan vara en tredje. Dvärgblåfåret vid övre Yangtze, som en gång beskrevs som en egen art, räknas i dag som en variant av den kinesiska formen. IUCN listar blåfåret som livskraftigt; tjuvjakt och konkurrens med boskap är hot, men den isolerade och oländiga miljön begränsar dem. Uppskattningarna av hela beståndet ligger mellan 45 000 och 400 000 djur, mot över en miljon före 1960-talet.

Kapitel 02

Artkännedom

Ett medelstort getdjur, 115–165 cm långt med en 10–20 cm lång svans, en mankhöjd på 69–91 cm och en vikt på 35–75 kg; hanarna är något större än honorna. Den täta pälsen är skiffergrå, ibland med blåaktig glans. Buken och benens baksidor är vita, bröstet och benens framsidor svarta, och en kolgrå rand skiljer den grå ryggen från den vita buken. Öronen är små och nosryggen mörk. Båda könen har horn med grunda valkar på ovansidan. Baggens horn växer uppåt och isär, vänder sedan åt sidan och böjer sig bakåt och blir upp till 80 cm långa; tackans är mycket kortare och rakare, upp till 20 cm. Dvärgformen är mindre, baggarna omkring 35 kg, med mörkare, silvergrå päls och tunnare, mer upprättstående horn.

Kapitel 03

Beteende

Blåfåret är aktivt hela dagen och växlar mellan att beta och vila på gräsklädda sluttningar. Med sitt utmärkta kamouflage och lite skydd omkring sig står det ofta orörligt när man närmar sig; blir det upptäckt klättrar det upp i branterna och fryser på nytt mot klippan. Det är främst gräsätare men går över till örter och buskar när gräset tryter, och där det delar mark med boskap sänker överlappet i födan tätheten. I Nepal ligger tätheten på 0,9–2,7 djur per km² och stiger till upp till 10 på vintern, när hjordarna samlas i dalarna. Tackor och ungdjur bildar hjordar om fem till femton, medan baggarna mest lever ensamma utanför brunsten, som pågår från slutet av november till mitten av januari; då blir de aggressiva och vaktar, spärrar och jagar tackorna för att vinna dem. Blåfåret är snöleopardens favoritbyte och tas även av himalayavarg och leopard, medan rävar och örnar tar enstaka lamm.

Kapitel 04

Jakten

Jakten pressade ned beståndet från över en miljon djur före 1960-talet, och tjuvjakt är fortfarande ett av de hot IUCN nämner. I Gilgit-Baltistan i Pakistan ingår blåfåret i det troféjaktprogram som startade 1990: inför säsongen 2025–26 auktionerade viltvårdsmyndigheten ut 14 blåfårslicenser med ett utgångspris på 30 000 US-dollar, upp från 9 000 året innan, och nästan 80 procent av intäkterna går till naturvård och utveckling.

Källor

Källor: Bharal — Wikipedia, Blåfår — Wikipedia (sv), ProPakistani: Gilgit-Baltistan Increases Markhor Trophy Hunting Permit Fee to $200,000 (3 September 2025) — läst 2026-10-29

Korshänvisning

Närbesläktade arter

Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.