Storvilt

Gems

Rupicapra rupicapra

Grupp: Storvilt
Storleksklass: Mellan (10–70 kg)
Familj: Bovidae

Utbredning

Europa
Oceanien

Biotop

Berg och fjäll

Utbredning

Länder arten finns i

24 länder

Albanien
Azerbajdzjan
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Frankrike
Georgien
Grekland
Italien
Kosovo
Kroatien
Liechtenstein
Montenegro
Nordmakedonien
Nya Zeeland
Polen
Rumänien
Ryssland
Schweiz
Serbien
Slovakien
Slovenien
Turkiet
Tyskland
Österrike

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Gemsen (Rupicapra rupicapra), även kallad stenget eller alpget, är ett slidhornsdjur i Europas och Västasiens berg — Alperna, Apenninerna, Dinariska alperna, Tatra och Karpaterna, Balkanbergen och Rila–Rhodoperna, Pindos, nordöstra Turkiet och Kaukasus. Den har också förts in på Nya Zeelands sydö, och vissa underarter är strikt skyddade i EU enligt habitatdirektivet. Den lever i brant, klippig terräng upp till minst 3 600 m. I Europa tillbringar den sommaren på alpängar ovan trädgränsen och går ner till omkring 800 m över vintern, in i tallskog.

Kapitel 02

Artkännedom

Ett mycket litet slidhornsdjur: 70–80 cm i mankhöjd och 107–137 cm långt, med bockar på 30–60 kg och getter på 25–45 kg. Båda könen bär korta, nästan raka horn som böjer sig skarpt bakåt i en krok nära spetsen, bockens grövre än getens. Sommarpälsen är rikt brun och blir ljusgrå på vintern. Huvudet avslöjar den: vita kontrastfält på huvudets sidor med tydliga svarta strimmor under ögonen, tillsammans med vit bakdel och en svart rand längs ryggen.

Kapitel 03

Beteende

Getter och ungar lever i flockar om 15 till 30 djur; vuxna bockar lever ensamma större delen av året. Brunsten infaller i slutet av november och början av december i Europa, då bockarna slåss hårt om getterna. Efter 170 dagars dräktighet föds en enda killing, sällan tvillingar, i maj eller början av juni. Unga hanar drivs ut ur flocken vid könsmognaden och vandrar omkring tills de kan hävda sig som avelsbockar vid åtta–nio års ålder. Gemsen betar fjällgräs och örter på sommaren och övergår till barrträd, bark och barr på vintern. Den är främst dagaktiv, vilar mitt på dagen och kan söka föda i månsken. En vilande flock håller utkik, och larmet är ett gällt pip och en stampning innan hela flocken ger sig av. Den undkommer med fart och list, springer i 50 km/h och hoppar 2 m rakt upp eller 6 m framåt. Laviner, farsoter och rovdjur tar dem; i dag är människan dess främsta fiende.

Kapitel 04

Jakten

Gemsen är ett omtyckt villebråd som jagas för köttet, och två vanor används mot den. Den betar mest morgon och kväll, och den spanar efter fara nedifrån — så en jägare som smyger på den ovanifrån blir mer sällan upptäckt och lyckas oftare. Hårtofsen från nacken, gamsbart, bärs traditionellt som hattprydnad i alpländerna. På Nya Zeeland, där gemser som gåva från den österrikiske kejsaren Franz Joseph I släpptes vid Mount Cook 1907 och spred sig över stora delar av sydön, är jakten fri och uppmuntras till och med av naturvårdsmyndigheten för att skydda den inhemska alpina floran. Nyzeeländska gemser väger omkring 20 procent mindre än europeiska i samma ålder.