Skogs- och fältfågel

Björktrast

Turdus pilaris

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Turdidae

Utbredning

Europa

Biotop

Odlingslandskap
Skog

Utbredning

Länder arten finns i

62 länder

Albanien
Andorra
Armenien
Azerbajdzjan
Belarus
Belgien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Cypern
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Georgien
Grekland
Iran
Irland
Island
Isle of Man
Israel
Italien
Jersey
Kazakstan

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Björktrasten (Turdus pilaris) är en stor trast som häckar i skog och buskmark över norra Europa och Palearktis österut till floden Aldan i Sibirien. Den är utpräglad flyttfågel och övervintrar i stort antal i Storbritannien, södra Europa, Nordafrika och Mellanöstern, oftast i flockar blandade med rödvingetrastar. Linné beskrev den 1758, och typlokalen inskränktes senare till Sverige. I Sverige häckar den i stort antal över hela landet; grovt räknat flyttar de björktrastar som häckar norr om Mora söderut om vintern. Det svenska beståndet uppskattades 2018 till 594 000 par, men det har minskat med 10–25 procent på 15 år och björktrasten är sedan 2020 rödlistad som nära hotad.

Kapitel 02

Artkännedom

En kraftigt byggd, långstjärtad trast, omkring 25 cm lång med 39–42 cm vingbredd och en vikt på 80–140 g. Skiffergrått huvud, nacke och övergump kontrasterar mot kastanjebrun rygg och svartaktig stjärt, och det rödaktigt anstrukna bröstet och kroppssidorna är kraftigt svartfläckiga. I flykten syns de vita undre vingtäckarna tydligt. Könen är lika, honan något brunare. Det skräniga, tjattrande flyktlätet, ett upprepat "tjack tjack", är ett lika bra kännetecken som dräkten; björktrasten är inte sen att använda det för att varna för ugglor, katter och andra faror.

Kapitel 03

Beteende

Björktrastar häckar ofta i lösa kolonier, med det öppna skålboet placerat i ett träd utan försök till döljande, och driver bort rovdjur genom att mobba dem och släppa spillning på dem. Kullen är oftast fem eller sex ägg, och ungarna lämnar boet efter ungefär två veckor; i söder kan det bli två kullar. Utanför häckningstiden är de sällskapliga, skygga och lättskrämda. En födosökande flock arbetar sig motvind över en åker, där varje fågel då och då stannar, reser sig och spanar; när de skräms flyger de i väg med vinden. Sommarfödan är daggmask, snäckor, insekter och spindlar; på hösten och vintern rönnbär, enbär, hagtorn och andra bär, fallfrukt, säd och frön.

Kapitel 04

Jakten

Trastar har länge varit uppskattad mat. Björktrasten var en av de populäraste kramsfåglarna i Europa — småfåglar som fångades som föda — och togs främst med snara, limsticka och slunga; en källa uppger att 600 000 fångades under en enda säsong i 1600-talets Preussen, en annan 1,2 miljoner om året bara i Ostpreussen. I Sverige har björktrasten ingen jakttid, men enligt jaktförordningens bilaga 4 får jakträttshavaren jaga den året runt i en anläggning för att förhindra skada, på mark med jordbruksgrödor eller yrkesmässig trädgårdsodling där den orsakar skada, eller på uppdrag av kommunens miljönämnd. Viltvårdsavgift behöver inte betalas för sådan skyddsjakt. Från den 1 juli 2027 får också bon och ägg förstöras om ett bo i hus eller på gård orsakar allvarlig skada eller olägenhet.