Skogs- och fältfågel

Taltrast

Turdus philomelos

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Turdidae

Utbredning

Europa

Biotop

Skog
Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

82 länder

Albanien
Algeriet
Andorra
Armenien
Azerbajdzjan
Bahrain
Belarus
Belgien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Cypern
Danmark
Djibouti
Egypten
Eritrea
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Förenade Arabemiraten
Georgien
Gibraltar
Grekland
Guernsey

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Taltrasten (Turdus philomelos) häckar i större delen av Europa och österut genom Ukraina och Ryssland nästan till Bajkalsjön, och når 75°N i Norge. Den är delvis flyttfågel: fåglar från Skandinavien, Östeuropa och Ryssland övervintrar runt Medelhavet, i Nordafrika och Mellanöstern, medan många västliga fåglar stannar. Den infördes till Nya Zeeland och Australien under 1800-talet, synbarligen av rent känslomässiga skäl. Den är inte hotad globalt — bara Europa beräknas hysa 40 till 71 miljoner fåglar — men i Storbritannien och Nederländerna har beståndet mer än halverats, mest i jordbrukslandskapet, troligen på grund av försvunna häckar, höstsådd och bekämpningsmedel.

Kapitel 02

Artkännedom

En ganska liten trast, 20–23,5 cm lång och 50–107 g, med enfärgat brun ovansida och gulvit eller gulbrun undersida prydligt svartprickig, blekare på buken. De undre vingtäckarna är varmt rostgula, näbben gulaktig och benen rosa; könen är lika. Ovansidan blir kallare i tonen från väster till öster över utbredningen, från Sverige till Sibirien. Rödvingetrasten skiljer sig genom sitt kraftiga vita ögonbrynsstreck och röda kroppssidor och vingundersida; dubbeltrasten är mycket större, med vita stjärthörn. Lätet är ett kort, skarpt "tsip". Hanens sång, som framförs från trädtoppar och tak, är en hög följd av musikaliska fraser som var och en upprepas två till fyra gånger, ofta med härmningar insprängda.

Kapitel 03

Beteende

Taltrasten är i regel inte sällskaplig och återvänder, till skillnad från de kringströvande björk- och rödvingetrastarna, gärna till samma vinterkvarter år efter år. Den flyttar mest nattetid, i lösa flockar som korsar havet på bred front; återflyttningen sträcker sig från mitten av februari runt Medelhavet till maj i norra Sverige. Honan bygger ett prydligt, lerfodrat skålbo i en buske eller ett träd och lägger fyra eller fem glansigt blå ägg; två eller tre kullar per år är normalt. Fågeln är allätare och tar daggmask, snäckor, insekter och bär, och den är känd för att använda en favoritsten som städ att krossa snäckskal mot.

Kapitel 04

Jakten

Trastar har fångats som föda i minst 12 000 år, och jakten pågår än i dag runt Medelhavet, även om den inte anses vara någon betydande orsak till taltrastens tillbakagång. Fram till åtminstone 1800-talet hölls den också som burfågel för sångens skull. I Nya Zeeland har den som införd art inget lagskydd och får dödas när som helst. I Sverige har taltrasten ingen jakttid i jaktförordningen och finns inte bland de arter som får jagas vid skyddsjakt på enskilds initiativ enligt förordningens bilaga 4.