Storvilt

Taki

Budorcas taxicolor

Grupp: Storvilt
Storleksklass: Mycket stor (300 kg+)
Familj: Bovidae

Utbredning

Asien

Biotop

Berg och fjäll
Skog

Utbredning

Länder arten finns i

2 länder

Indien
Kina

Utbredning från:ASM Mammal Diversity Database — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Takin eller oxgems (Budorcas taxicolor) är ett väldigt getdjur i östra Himalaya och Bhutans nationaldjur. Trots likheten med myskoxen visar mitokondriella studier att den står fåren närmare, och likheten är ett exempel på konvergent evolution. Släktnamnet förenar grekiskans ord för oxe och gasell, och taxicolor betyder ”grävlingsfärgad”. År 2022 kom forskare fram till att takin troligen är två arter, himalayatakin (B. taxicolor) och kinesisk takin (B. tibetana); den himalayiska arten omfattar mishmitakin i östra Arunachal Pradesh och bhutantakin i västra Arunachal Pradesh och Bhutan, och Dihang-Dibang biosfärreservat är ett fäste för båda. Den lever från skogklädda dalar till steniga, gräsbevuxna alpina zoner på 1 000–4 500 meters höjd, oftast nära trädgränsen, och drar sig ned till tätare skog på vintern. IUCN listar den som sårbar och i Kina räknas den som starkt hotad. Den hotas av överjakt och förstörda livsmiljöer, är inte naturligt vanlig och tycks ha minskat betydligt; takinhorn har dykt upp i den olagliga handeln med vilda djur i Myanmar, där 89 hornpar sågs öppet till salu på marknaden i Tachilek vid tre inventeringar mellan 1999 och 2006.

Kapitel 02

Artkännedom

Bland de största och mest satta getdjuren, med djup bröstkorg, korta ben och stora tvåtåiga klövar, var och en med en välutvecklad sporre. Mankhöjden är 97–140 cm men kroppslängden förhållandevis kort, 160–220 cm, med en svans på 12–21,6 cm. Tjurarna väger omkring 300–350 kg och korna 250–300 kg. Det stora huvudet har en lång, välvd nos som ser svullen ut — George Schaller liknade takinen vid en ”bistucken älg” — och smeknamnen omfattar ”oxgems” och ”gnuget”. Båda könen har grova horn, valkiga vid basen, som först går ut åt sidan tätt intill skallen och sedan böjer uppåt mot en kort spets; de är oftast omkring 30 cm långa men kan bli 64 cm. Den långa, raggiga pälsen är ljus med en mörk rand längs ryggen, och tjurarna har mörkt ansikte. Håret varierar från 3 cm på flankerna på sommaren till 24 cm under huvudet på vintern. Hela kroppen utsöndrar ett oljigt, starkt luktande ämne som djuret märker träd med.

Kapitel 03

Beteende

Takinen äter tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen — löv, gräs, bambuskott och blommor — och har setts stå på bakbenen för att nå löv mer än 3 m upp. Salt är mycket viktigt, och grupper kan stanna flera dagar vid en mineralfyndighet. De lever i familjegrupper om ett tjugotal, medan äldre tjurar lever mer ensamma; på sommaren samlas hjordar om upp till 300 högt uppe på sluttningarna, särskilt kring goda betesplatser, saltslickar och varma källor, och på vintern drar de sig ned i skogen och söker upp soliga platser vid soluppgången. Parningen sker i juli och augusti. Tjurarna mäter krafterna huvud mot huvud om rangen, och båda könen använder doften av sin egen urin för att visa sin ställning. En kalv föds efter omkring åtta månaders dräktighet. Störd ger takinen ifrån sig ett hostliknande varningsläte, och hjorden drar sig in i tät bambu och lägger sig på marken för att gömma sig.

Källor

Källor: Takin — Wikipedia, Taki — Wikipedia (sv) — läst 2026-10-29

Capricornis sumatraensis

Samma underfamilj (Caprinae)

Asien