Kaja

Coloeus monedula

Grupp: Skogs- och fältfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Corvidae

Utbredning

Europa

Biotop

Odlingslandskap

Utbredning

Länder arten finns i

67 länder

Albanien
Algeriet
Armenien
Azerbajdzjan
Belarus
Belgien
Bosnien och Hercegovina
Bulgarien
Cypern
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Georgien
Gibraltar
Grekland
Irak
Iran
Irland
Isle of Man
Israel
Italien
Jersey

Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Kajan (Coloeus monedula) är en liten, sällskaplig kråkfågel som förekommer över Europa, västra Asien och nordvästra Afrika. Linné kallade den Corvus monedula, efter latinets ord för pengar, för dess förmodade förkärlek för att plocka upp mynt; DNA-studier har sedan fört den och klippkajan till ett eget släkte, Coloeus. Den lever i jordbrukslandskap, öppen skog, på kustklippor och i städer. Nominatformen, skandinavisk kaja, häckar i södra Sverige, sydöstra Norge och Danmark. I Sverige förekommer arten i södra och mellersta delarna och längs Norrlandskusten till Norrbotten, och många kajor stannar över vintern. Den ökar: det svenska beståndet uppskattades 2018 till 199 000 par.

Kapitel 02

Artkännedom

En kompakt kråkfågel, 34–39 cm lång och omkring 240 g, med glänsande svart dräkt, ljusgrå kinder, nacke och hals, skiffergrå undersida och kort, kraftig svart näbb. Den vuxna fågelns gråvita iris är tydlig på nära håll; ungfåglarna har ljusblå ögon som blir brunaktiga innan de vitnar vid ungefär ett års ålder. Den skandinaviska underarten har ljus nacke och ett ljusgrått, ofullständigt halsband. Den är mindre än kråkan och råkan. Kajor flyger ofta i täta flockar med snabba vingslag, vilket kan få dem att likna en duvflock på håll. Huvudlätet, som ofta hörs i flykten, är ett metalliskt, gnisslande "kja" eller "kak".

Kapitel 03

Beteende

Kajor lever i livslånga par som håller ihop även i flocken. Flockarna växer på hösten och samlas i skymningen vid gemensamma sovplatser; vid Uppsala har 40 000 fåglar räknats vid en enda vintersovplats. Konrad Lorenz beskrev kajkolonins raka hackordning, där honan vid parbildningen får sin partners rang. Fåglarna är skygga på landsbygden men tama i städer. De häckar i håligheter i träd, klippor och byggnader — ofta i skorstenar och ventiler — och fyller en skreva med kvistar tills en plattform bildas; omkring fem ljusblå, fläckiga ägg läggs och ungarna blir flygga efter fyra till fem veckor. Kajan är allätare och tar insekter, snäckor, säd, frön och frukt, ägg och fågelungar, as och matavfall; utanför häckningen består större delen av födan av växtdelar.

Kapitel 04

Jakten

Kajan har jagats som skadedjur, men inte lika hårt som andra kråkfåglar: den nämndes i den engelska skadedjurslagen från 1532, var ökänd för att plundra körsbär och sköts på viltgods för att den tog ägg. I Storbritannien är den en av ytterst få fåglar som lagligt får användas som lockfågel eller fångas i burfälla, och EU:s fågeldirektiv tog 2003 upp den bland arter som får jagas. I Sverige ger jaktförordningen kaja, kråka och skata samma jakttid: den 16 juli–30 april i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och den 1 juli–15 april i övriga landet. Utanför jakttiden får jakträttshavaren enligt bilaga 4 jaga kajan året runt i en anläggning för att förhindra skada, på mark med jordbruksgrödor eller yrkesmässig trädgårdsodling där den orsakar skada, på uppdrag av kommunens miljönämnd och vid flygplatser av hänsyn till flygsäkerheten. Från den 1 juli 2027 får också bon och ägg förstöras och ungar avlivas om ett bo i hus eller på gård orsakar allvarlig skada eller olägenhet.

Källor

Källor: Western jackdaw — Wikipedia, Kaja — Wikipedia (svenska), Svenska Jägareförbundet: Kaja, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Turdus pilaris

Samma ordning (Passeriformes)

Europa