Snögås

Anser caerulescens

Grupp: Sjöfågel
Storleksklass: Liten (under 10 kg)
Familj: Anatidae

Utbredning

Nordamerika
Arktis

Biotop

Odlingslandskap
Våtmark

Utbredning

Länder arten finns i

12 länder

Bahamas
Bermuda
Colombia
Färöarna
Grönland
Haiti
Kanada
Kuba
Mexiko
Nederländerna
Ryssland
USA

Utbredning från:Wikipedia country bird lists — läst 2026-08-05

Kapitel 01

Översikt

Snögåsen (Anser caerulescens) är en nordamerikansk gås som fått sitt namn av den oftast vita fjäderdräkten; vid sidan av den förekommer en mörk form, ”blågås”. Linné gav den namnet Anas caerulescens, ”blåaktig”, 1758 efter George Edwards ”blue-winged goose”, tecknad efter ett exemplar från Hudson Bay; senare fördes den till Chen och placeras nu bland de grå gässen i släktet Anser, som systerart till dvärgsnögåsen. På svenska har den också kallats polargås. Två underarter erkänns: mindre snögås, som häckar i nordöstra Sibirien, norra Alaska och nordvästra Kanada och övervintrar i södra USA, norra Mexiko och Japan, och den större stora snögåsen i nordöstra Kanada och nordvästra Grönland, som övervintrar i nordöstra USA. Antalet har exploderat. Den häckande stammen av mindre snögås överstiger 5 miljoner, en ökning med mer än 300 procent sedan mitten av 1970-talet och med över fem procent om året, troligen för att fåglarna under 1900-talet flyttade från kustens saltängar till jordbruksmark. Häckningstundran kring Hudson Bay och saltängarna där de övervintrar är nu svårt förstörda, vilket drabbar andra arter. I Sverige ses snögås regelbundet, men inget fynd har med säkerhet bedömts som vild fågel; de flesta fåglar i Europa anses vara rymlingar från parker.

Kapitel 02

Artkännedom

Den vita formen är helvit utom de svarta vingspetsarna; den blå formen är blågrå med bara huvud, hals och stjärtspets vita, och unga blågäss är matt skiffergrå. Båda har rosenröda ben och fötter och rosa näbb med svarta kanter, de svarta ”läpparna” som skiljer dem från vita tamgäss och från den mindre dvärgsnögåsen. Betande fåglar har ofta rostfärgade huvuden av jorden. De är mycket ljudliga och kan höras på mer än en och en halv kilometers håll. Mindre snögås är 64–79 cm och väger 2,05–2,70 kg; stor snögås är i snitt omkring 3,2 kg och 79 cm och kan väga 4,5 kg, och båda har ett vingspann på 135–165 cm. De två färgformerna parar sig med varandra: den mörka färgen styrs av en enda dominant gen, och unga fåglar väljer gärna en partner som har samma färg som föräldrarna.

Kapitel 03

Beteende

Utanför häckningstiden söker snögässen föda i flock, på vintern spillsäd, och de flyttar i enorma flockar och rastar på traditionella platser i häpnadsväckande antal. På våren flyger de mycket högt längs smala stråk, mer än 4 800 km från vinterkvarteren till tundran. Mindre snögås följer flyttvägarna Central, Mississippi och Pacific; stor snögås använder Atlantic Flyway. Paren bildas oftast andra året och börjar häcka det tredje, och honorna återvänder för att häcka där de själva kläcktes. De häckar i kolonier från slutet av maj, en dunfodrad grop på högre mark med tre till fem ägg som honan ruvar i 22–25 dagar; ungarna lämnar boet inom några timmar, blir flygga efter 42–50 dagar och stannar i familjen tills de är två eller tre år. Fjällräv och labbar är de främsta bopredatorerna, och gäss som häckar nära fjälluggla eller fjällvråk lyckas bättre. Vithövdad havsörn angriper gärna övervintrande gäss.

Kapitel 04

Jakten

Sedan slutet av 1990-talet har USA och Kanada försökt få ner mindre snögås och dvärgsnögås till hållbara antal genom jakt. Light Goose Conservation Order inrättades 1997 och fick federalt stöd 1999; högre dagskvoter, längre jakttider och nya jaktmetoder har införts, utan att den totala stammen har minskat. I Arkansas gäller ordern 1–5 februari och 8 februari–25 april 2027 för snögås, blågås och dvärgsnögås, utan dags- eller innehavskvot, med elektroniska lockrop och vapen utan magasinsspärr tillåtna och skjuttid från en halvtimme före soluppgång till en halvtimme efter solnedgång. Virginia erbjuder inte ordern 2026–2027, men delstatens ordinarie jakt på ljusa gäss är öppen. I Atlantic Flyway får den ordinarie jakten på ljusa gäss ligga mellan 1 oktober och 10 mars, högst 107 dagar fördelade på tre perioder, med en dagskvot på 25 och ingen innehavskvot; ”ljusa gäss” omfattar mindre och stor snögås, blågås och dvärgsnögås. Snögåsen är också jaktbar i Alaskas självhushållsjakt 2026. I Sverige har snögåsen ingen jakttid enligt jaktförordningen och är därmed fredad.

Fältdata

Spår

Ett foto på verkliga spår efter Snögås. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.

Spårfoto:Ellie308 CC BY-SA 4.0

Källor

Källor: Snow goose — Wikipedia, Snögås — Wikipedia (sv), Arkansas Game and Fish Commission: Light Goose Conservation Order, Virginia Department of Wildlife Resources: Light Goose Conservation Order, U.S. Fish & Wildlife Service: General Decision Frameworks for Annual Migratory Game Bird Hunting Seasons — Atlantic Flyway (27 August 2026), U.S. Department of the Interior: Migratory Game Bird Hunting Memorandum 2026–02, 2026–2027 seasons in certain States, U.S. Fish & Wildlife Service: Regulations for the 2026 Alaska Subsistence Spring/Summer Migratory Bird Harvest, Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29

Branta hutchinsii

Samma underfamilj (Anserinae)

NordamerikaArktis