Sjöfågel
Storskrake
Mergus merganser
- Grupp
- Sjöfågel
- Storleksklass
- Liten (under 10 kg)
- Familj
- Anatidae
Utbredning
- Nordamerika
- Europa
Biotop
- Våtmark
Utbredning
Länder arten finns i
67 länder
- Afghanistan
- Albanien
- Armenien
- Azerbajdzjan
- Belarus
- Belgien
- Bermuda
- Bhutan
- Bosnien och Hercegovina
- Bulgarien
- Danmark
- Estland
- Finland
- Frankrike
- Färöarna
- Georgien
- Grekland
- Irland
- Island
- Isle of Man
- Italien
- Japan
- Kanada
- Kazakstan
Utbredning från:Wikipedia country bird lists, GBIF occurrence records — läst 2026-08-05
Kapitel 01
Översikt
Storskraken (Mergus merganser) är en stor and vid sjöar och vattendrag i skogsbygderna i Europa, Asien och Nordamerika. Den lever främst av fisk och häckar i trädhål, men även i holkar. Linné namngav den 1758; merganser är sammansatt av latinets mergus, en obestämd vattenfågel, och anser, "gås". Arten är inte hotad, och häckningsområdet har sedan omkring 1850 spritt sig söderut från Skandinavien, till Skottland 1871 och England 1941. Det svenska beståndet uppskattades 2018 till cirka 34 000 par.
Kapitel 02
Artkännedom
58–72 cm lång med 78–97 cm vingbredd och en vikt på 0,9–2,1 kg; hanarna är något större. Tofsen ligger oftast slät och rundad bakom huvudet. Hanen i praktdräkt har vit kropp med varierande laxrosa ton, svart huvud med grön glans, grå övergump och stjärt och vingar som är vita på den inre halvan och svarta på den yttre. Honor och hanar i eklipsdräkt är mest grå med rödbrunt huvud, vit haka och vita armpennor. Näbb och ben är röda till brunröda, klarast hos vuxna hanar.
Kapitel 03
Beteende
Skrakarnas sågtandade näbb håller fast hal fisk, och storskraken tar även blötdjur, kräftdjur, maskar, insektslarver och groddjur. På hösten fiskar flockarna gärna tillsammans: de bildar en linje eller en halvcirkel och driver småfisken in mot land. Den häckar i trädhål och tar gärna stora holkar med 15 cm ingångshål. Honan lägger oftast 8–12 ägg och bär ungarna till vattnet på ryggen direkt efter kläckningen; de blir flygga efter 60–70 dagar. De flesta västeuropeiska hanar flyger norrut och ruggar i Finnmarks fjordar.
Kapitel 04
Jakten
I Sverige delar storskraken jakttid med knipan: 21 augusti–31 januari i hela landet, och från den 20 augusti kl. 11.00 i gränsälvsområdet i Norrbottens län. Från den 1 juli 2027 sträcker sig jakttiden utanför gränsälvsområdet till den 20 februari. Den får bara skjutas från en timme före soluppgången till en timme efter solnedgången. På andra håll förföljs arten olagligt av sportfiskeintressen i vissa områden.

Fältdata
Spår
Ett foto på verkliga spår efter Storskrake. Avtrycken varierar med gångart, underlag och hur gamla de är — se det här som ett exempel, inte en mall.
Spårfoto:Garth HarwoodCC BY
Källor
Källor: Common merganser — Wikipedia, Storskrake — Wikipedia (svenska), Jaktförordning (1987:905) — Sveriges riksdag — läst 2026-10-29
Korshänvisning
Närbesläktade arter
Artens närmaste släktingar i kompendiet, närmast släktskap först.

Sjöfågel
Småskrake
Mergus serrator
Samma släkte (Mergus)

Sjöfågel
Gräsand
Anas platyrhynchos
Samma underfamilj (Anatinae)

Sjöfågel
Ejder
Somateria mollissima
Samma underfamilj (Anatinae)

Sjöfågel
Knipa
Bucephala clangula
Samma underfamilj (Anatinae)

Sjöfågel
Stjärtand
Anas acuta
Samma underfamilj (Anatinae)

Sjöfågel
Snatterand
Mareca strepera
Samma underfamilj (Anatinae)
